– Det här är en Spitfire, säger Björn Junestig och håller upp det radiostyrda planet
Vi befinner oss i garaget i paret Junestigs hem. En ny arbetsbänk står uppställd vid ena långsidan. Att Björns karriär som ingenjör och arkitekt av svenska flygplatser smittat av sig till privatlivet är tydligt.
– Ja jag höll på med radiostyrda plan i över 15 år, hade till och med en egen verkstad. Nu är väl tanken att jag ska komma i gång igen, säger han.
Det är nu drygt två år sedan paret flyttade till Gnesta. En liten artikel i Aftonbladet om en ny typ av seniorvillor fick dem att haja till. Så trots att ingen av dem hade någon koppling till orten var valet enkelt.
– Vi ville ha något som var mitt i mellan Stockholm och landet, säger Björn.
Numera är Björn pensionär och kan se tillbaka på ett yrkesliv som arkitekt och ingenjör. Framför allt har han haft ett finger med i spelet vid byggnationen eller ombyggnationen av de flesta svenska inrikesflygplatser. Norrköping, Sundsvall, Luleå och Umeå är alla exempel. Och så Arlanda förstås.
– Jag jobbade mycket med Rodel Stintzing då, vi höll ihop och arbetade med flygplatser åt luftfartsverket. Nu var det så att Arlanda skulle byggas ut eftersom Bromma, redan då, skulle läggas ner, säger Björn.
Genom att vara snabba med att ta fram en skiss på Arlandas nya terminal, terminal tre, lyckades kollegorna få in en fot. Det Björn själv ritade var parkeringshuset och andra detaljer, så som telefonkiosker berättar han. Det stora jobbet var istället planeringen – hur långa kunde köerna bli, hur folk skulle röra sig och inte minst hur landningsbanorna skulle fungera.
– Jag var aldrig bland de mest kreativa, min stora styrka var att jag var duktig på att få ihop saker, säger han.
Arlanda byggdes ut och Bromma lades aldrig ner. Baserat på det Björn vet i dag så är han dock tveksam till om det verkligen skulle gå att stänga flygplatsen.
– Nej jag tror inte det, jag tror inte Arlanda har den kapaciteten.
Under sina resor, såväl i Sverige som utomlands, har Björn hunnit flyga en hel del själv. Några skräckexempel på hur en landningsbana inte borde se kan han lätt plocka fram.
– Ett sådant exempel har jag definitivt, Madeira vid spanska kusten. I ena änden berg och i andra änden en platå som stupar ner till havet, tur nog är ju piloterna utbildade för att landa där.