Den 23 september hittades sju små kattungar i en flyttkartong utanför Gnesta Djurcenter. Ägaren till centret,Tobias Öiangen, la snabbt ut en bild på Facebook där han efterlyste nya ägare till de små liven. Något som gick över förväntan, bara några timmar senare hade alla katterna fått nya hem. En av dem som var snabbt framme för att få en ny familjemedlem var Fanny Waginder som föll som en fura för det gråblå charmtrollet som snart fick namnet Astrid.
– Jag såg bilden på facebook och kunde inte låta bli, jag kände att "jag måste rädda en". Så jag åkte ner och valde Astrid. Jag trodde att hon skulle vara lite rädd och orolig i början men efter en halvtimme här hemma var hon framme. Hon är absolut den mest sociala katten jag haft. Hon följer med på toaletten, i duschen, i sängen, överallt vill hon vara med! säger Fanny.
Hon tycker att det känns tråkigt att det finns personer som överger sina djur så som någon övergav Astrid och de andra kattungarna. Men hon är samtidigt tacksam att katterna lämnades på en plats där de faktiskt hade en chans att klara sig.
– Hellre utanför Djurcentret än ute i skogen, så är det ju. Men man skulle ju önska att människor såg till att det inte blev en massa ungar, det går ju att göra på olika sätt.
Fanny och hennes familj har fyra Staffordshire bullterriers och två katter sedan tidigare. Dessutom väntar de tillökning i form av valpar vilken dag som helst.
– Jag gillar djur, säger hon och får något varmt i blicken.
– Jag har haft en del omplaceringshundar och tagit hand om marsvin, ormar, kaniner som ingen velat ha tidigare. Det blir lätt så att jag kliver in och tar hand om dem. Det är jobbigt att de djur som far illa, eller skulle kunna ha det bättre. Det kommer säkert bli fler djur i framtiden.
Astrid har gjort succé hos alla familjemedlemmar. Kanske extra mycket hos Fannys fyraåriga dotter Alissa.
– Hon väcker mig varje morgon och gosar. Det var jag som kom på namnet, det är en i filmen Draktränaren som heter så, säger hon.
Planen är att Astrid snart ska få börja gå ut tillsammans med familjens andra katter, men det får vänta lite till.
– Vi vet ju inte exakt hur gammal hon är och hon känns lite liten. Men visst märks det att hon längtar ut, det syns, säger Fanny och klappar sin blågrå lilla vän som sitter och tittar drömskt ut genom fönstret.