– Det är skönt att veta att det finns ett sådant här företag i Gnesta, det hade man ingen aning om innan man sökte hit. Jag trivs jättebra, säger Gnestabon Johanna Wallin, 47, som är maskinoperatör på fabriken men för stunden märker upp lådor.
Den banangula byggnaden har generationer av Gnestabor skymtat när de rört sig i östra delen av stan, men långt ifrån alla vet att där inne tillverkas sedan 1970-talet intimhygienprodukter för kvinnor – och exporteras till otaliga länder.
– Det är en fantastisk känsla att få komma till jobbet, med allt vi gjort genom åren, och nu efter pandemin när alla är på plats. Vi tillhör Europaeliten inom fyllning och packning av den här typen av produkter, säger vd Claes Molin.
2015 skrev tidningen om optimism på fabriken, man planerade för sexdubblad produktion och pratade om nyrekrytering och utbyggnad.
Året därpå anskaffades också en högeffektiv ny produktionslina, svenskbyggd, för 45 miljoner kronor. Men optimismen byggde på glädjekalkyler.
– Strategin höll inte, vi fick säga upp personal tyvärr.
Företaget stramades åt och gick 2018 ned till 15 anställda, jämfört med 26 personer tidigare. Då vände siffrorna till vinster, och med de nya ägarna sedan i somras, Venture life, är Claes Molin optimist igen.
– Vi ser en robust försiktig ökning från år till år. Vi fortsätter hela tiden att se till att vara konkurrenskraftiga.
Fabriken gör tre olika sorters gel för intimhälsa hos kvinnor, dragloket är en gel som stimulerar ett naturligt klimat i snippan. Den bygger på helt vanliga mjölksyrebakterier, som dock inte odlas i någon keramikkruka runt hörnet utan importeras från Frankrike. Som mat till bakterierna används glykogen, som fram till 2020 utvanns ur japanska musslor men numera kommer från kanadensisk majs.
De 1,8 miljonerna doser ph-gel som tillverkas årligen kompletteras med en fukt-gel som återfuktar, och en befruktnings-gel, som ska öka chansen till graviditet, med omkring 100 000 doser vardera.
Bolaget började anspråkslöst på ett sommarnöje i Gåsinge utanför Gnesta, där fönsterputs och annat tillverkades i en lada.
– Jag stod och rörde växtnäring med en åra där, minns grundaren Rolfs son Arne i dag.
Kring millennieskiftet var det kris på fabriken, då förlorade man licensen till den flytande tvålen Lactacyd, som grundaren Rolf skaffat 1965.
– Känslan var att jag ville inte komma till kontoret och jag ville inte öppna kuverten. Pengarna bara rann ut, säger Arne.
Men han köpte licensen till ph-gelen i stället, och kom efter mödosamma år på grön kvist och kunde sedan sälja företaget för en hemlig summa 2012.
– Utan stödet från personalen hade det varit svårt. Jag har haft en lojal och positiv kärntrupp hela tiden, de har jobbat i ur och skur och hela tiden varit villiga att hugga i, säger Arne Kullgren, något Claes Molin instämmer i.
Vad är mest miljöbelastande i verksamheten?
– Det är elanvändning, transporter och plastmaterial, säger Molin.
När han blickar framåt är förhoppningen att de nya ägarna, med kontor i Storbritannien och Italien, ska kunna expandera försäljningen till Sydamerika, utöver dagens marknader Europa, Nordamerika och delar av Ryssland.