Sedan han var tre och ett halvt år gammal har Theres Norris son haft rätt att vara sex nätter i månaden på korttidsboende, både för sin egen skull och för att familjen ska få avlastning.
Besluten fattas vanligtvis för kortare perioder i taget, och i januari 2015 lämnade Theres Norris in en ny ansökan om korttidsboende. Först i augusti inleddes en utredning, och när beslutet väl kom beviljade bara fyra nätter, det vill säga två nätter färre än tidigare.
Men det var egentligen inte själva minskningen i antalet timmar som gjorde Theres Norris mest upprörd: hon upplevde att det fanns rena lögner i beslutet.
– Handläggaren påstod sig ha varit på korttidsboendet tre gånger utan att jag visste om det, säger Theres Norris och uppger också att hon fick namnet på tre personer i personalen på boendet som handläggaren talat med.
Theres fick höra att samtal hade förts med dessa tre personer, och att de alla tre uppgivit att hennes son inte har något behov av att befinna sig på kortis. Men när Theres Norris själv tog kontakt med personalen på boendet fick hon höra att två av dem aldrig pratat om hennes son med någon på socialkontoret. Och den tredje uppgav att hen sagt att hennes son gör framsteg och är duktig, men att han behöver ständig tillsyn eftersom han lätt blir arg – tvärtemot vad Theres Norris fått höra av handläggaren.
När Theres Norris lämnade in en överklagan av beslutet ringde handläggaren upp.
– Handläggaren sa sig ha rivit min överklagan i stället för att skicka den till förvaltningsrätten, säger hon.
Trots att hon sökt chefen för kommunens biståndshandläggare, vid ett flertal tillfällen, och trots att chefen själv ska ha uppgett att hon ska höra av sig har Theres Norris inte fått kontakt med henne.
– Vi funderar på att flytta härifrån om inte det här blir bättre, säger hon.