Gula och röda löv dansar längst med asfalten och på flera hundra meters håll hörs Juliette Veckens glada sång. Tillsammans med Lucas Bouwer har hon de senaste tre månaderna vandrat i riktning mot Uppland från den lilla staden Urk i Holland. Med sig har paret en sten, och det är stenen som är föremål för resan.
– För 20 000 år sedan kom den här stenen till min hemstad under istiden. Nu ska vi lämna tillbaks den, säger Bouwer.
Det kan låta lite tokigt, att vandra över hundra mil för att flytta en liten sten från en plats till en annan, men vandringen kan ses som en del i ett stort konstprojekt.
– I Urk är man urkare, mycket mer än vad man är holländare. Vad händer då om man tar Urk i från dem? Om istiden aldrig inträffat om den här stenen aldrig varit med och byggt Urk, vem hade jag varit då? undrar Bouwer.
– Det är lite som att vi försöker ställa allt tillrätta, men det går ju inte. Vi måste leva med att världen rör på sig.
Stenen, som har samma form som ett ägg, ligger noggrant insvept i en handduk och Vecker berättar hur något som från början mest var en kul grej nu betyder mycket mer.
– Det här har verkligen blivit allvar, stenen är viktigare än min plånbok nu, säger Vecker.
– Det är som tavla, i början står man med ett vitt ark och kan göra vad som helst. Sen börjar man måla och plötsligt är man väldigt försiktig för att inte förstöra tavlan. Så känns det nu, vi gav oss iväg utan en plan men nu är det på riktigt, fyller Bouwer i.
Väl framme i Uppland hoppas paret kunna lämna stenen på någon form av isblock.
– Sen kommer isen smälta och stenen falla ner så att vi aldrig kan hitta den igen.
Förhoppningen är att vandringen så småningom ska sammanställas i en utställning.