"Ska vi boka en ny tid nu direkt eller hör du av dig när du kommit på själv att du vill göra något mer?", det är ofta den sista frågan kunderna på HampaInk i Gnesta får av Hampus Mehler innan de lämnar hans studio. Efter sex år som aktiv tatuerare vet han nämligen att mycket vill ha mer.
– Det slår aldrig fel, de går härifrån övertygade om att de bara ska ha det de nyss gjort men sen ringer de efter en månad eller två och vill boka in en ny tid, säger han.
Och han är definitivt inte rätt person att klandra dem. Hampus själv har sedan sin första tatuering, som han gjorde som nittonåring under en dekadent vecka på Mallorca, fyllt stora delar av kroppen med bläck. Allt från barnens födelsedatum till stora döskallar och demoner.
– Jag har alltid fascinerats av tatueringar, ända sedan jag var liten. När jag var 19 började jag hänga på en studio i Solna och då var det kört. Jag har alltid varit råestet och tecknat mycket men här hittade jag rätt. Sedan dess har jag hållit på och när jag och tjejen flyttade till Gnesta för sex år sedan började jag köra själv. Sen dess har jag hyrt in mig på två olika ställen innan jag hittade den här lokalen, nu kör jag helt själv, säger han när SN träffar honom i den nyligen upprustade lokalen på östra Storgatan.
Hampus har få regler kring sitt skapande. Huvudsaken är att han aldrig slutar "tänka utanför ramarna".
– Som tatuerare får man kunder som kommer in med en idé i huvudet som de inte själva kan få ner på papper. Då är det min uppgift att hjälpa dem. Vi brainstormar tillsammans men sen är det jag som ska komma fram till något. Min fru brukar fråga mig vad som egentligen försiggår i mitt huvud när hon ser vad som hamnar på pappret.
Samma sak var det under skolåren. Många var lärarna som ringde hem och var bekymrade över Hampus oerhörda fixering vid zombies, döskallar och demoner.
– Sen träffade morsan en gammal lärare på en buss på Malta av alla ställen, när han fick veta att jag jobbade som tatuerare nu hade han vara svarat "men såklart".
För fyra år sedan fick Hampus och hans hustru barn. Två år senare kom bebis nummer två. Och för bara några veckor sedan hämtade de hem en hundvalp. Att familjen är viktig är tydligt. Han spenderar hellre tid med dem han älskar än att sitta i studion dygnet runt, även om jobbet är hans passion.
– Pengar, vad ska man med det till egentligen? Så länge jag kan betala mina räkningar och sätta mat på bordet till våra barn så är jag glad. Börjar det här handla om pengar är det inte längre en passion, och det vill jag att det ska vara.