Paret Sjöberg bodde högst upp i ett hus på Torggatan i Gnesta. Eftersom Börje Sjöberg är svårt sjuk och beroende av ständig syrgas letade de efter en lägenhet längre ner.
– Det var mycket trassel med hissen, säger Antoinette Sjöberg, och berättar att räddningstjänsten en gång fick bära ned hennes man när hissen stod stilla på grund av ett strömavbrott.
Det var en stressande situation för dem båda, så när erbjudandet om att flytta till en lägenhet en halv trappa upp i huset intill tvekade de inte länge innan de skrev kontrakt.
– Han fick panik däruppe, han kände att om det börjar brinna så blir jag stekt. Syrgas är ju lättantändligt, säger Antoinette Sjöberg om sin man, som själv inte kan tala efter en operation som gick snett för några år sedan, men som är mentalt klar.
I den nya lägenheten fanns ingen dusch utan bara ett badkar.
– De får väl ta bort den och sätta in en enkel dusch, säger Antoinette att hon tänkte, annars kunde hon tänka sig att själv bekosta en duschkabin.
Men det var inte det enda problemet. Antoinette, som själv tagit hand om sin make under de sju år han varit sjuk har avlösning från hemtjänst 10 timmar i månaden. Tanken var att personalen från hemtjänsten skulle ta med Börje Sjöberg ut – till apoteket eller biblioteket, för att uträtta ärenden och för att ge ett socialt liv.
Eftersom det är tungt att dra runt på syrgastuber såg hemtjänstpersonalen till att Börje fick en permobil. Då kunde han köra själv, medan de fanns till hands vid behov.
Permobilen går på el och får inte stå kallare än fem grader, alltså placerades ett parkeringshus till mobilen utanför huset de bodde i. Men efter flytten har den blivit stående: elmätaren är kopplad till den gamla lägenheten.
Antoinette yrkade på bostadsanpassningsbidrag från kommunen, dels för att flytta elmätaren, dels för att byta badkaret mot en dusch, men yrkandet avslogs.
– Sociala utskottet som fattat det här beslutet har aldrig över huvud taget pratat med mig eller min man, säger hon.
När hemtjänsten vägrade ta ut Börje utan permobilen gjorde kommunens handläggare en ny genomgång av ansökan om bostadsanpassning, men beskedet blev detsamma.
– De säger att vi skulle ha valt en lägenhet som redan var handikappanpassad. Men hur skulle vi ha fått tag på den? säger Antoinette Sjöberg, som uppger att de stått i kö för byte i sex år.
Nu har hon överklagat kommunens beslut till Förvaltningsrätten i Linköping.