Visserligen hade de föräldralediga mammorna sett varandra med barnvagn i Thuleparken men första mötet skedde på biblioteket i Gnesta i februari förra året.
– Jag sökte aktivt upp kommun för att bli språkvän. Jag kände mig less på alla negativa skriverier och kände att jag ville bidra på något vis, berättar Amanda.
Som uppvuxen i Spånga med alla möjliga människor från hela världen, boendes i både villor och hyreslägenheter, så kände Amanda en plötslig skräck i Gnesta.
– Mina barn måste ju få lära känna barn som inte bara är blonda och blåögda. Jag var rädd att barnen inte mötte Sverige som det faktiskt ser ut i dag.
För Halimas del så var det inga konstigheter alls. Hon läser svenska på SFI och jobbar på Dagliga verksamheten. Alla är inte sugna på språkvän bara för att man är ny i Sverige, man kan ha nog med att få ihop vardagen ändå.
– Men jag ville möta fler svenskar, konstaterar Halima och nämner en före detta granne, 90-åriga Birgitta, som välkomnade henne och familjen när de flyttade till Gnesta.
– Men här hos Amanda var första gången som vi blivit hembjudna till en svensk familj i en stor villa. Och nu har vi också varit med på födelsedagskalas och träffat föräldrar och släktingar. Det känns jättebra, säger Halima som ger ett öppet och socialt intryck.
Språkvännernas så kallade blinddejt gick över förväntan eftersom de redan hade så mycket gemensamt med allt vad småbarnslivet innebär. Barnen känner sig trygga hos varandra och leker gärna efter dagis. I somras var familjerna och badade i Klämmingen några gånger. Bägge konstaterar att de blivit vänner helt enkelt.
– Sedan ska ju vi som språkvänner inte ha någon slags lärare och elevrelation men Halima vill ju att jag rättar henne om hon säger fel.
– Ja, jag lär mig inte svenska bra om ingen säger när jag gör fel.
Språkvänkonceptet är enkelt, kravlöst och frivilligt. Man träffar någon som är ny i landet som ofta saknar både språkkunskaper och nätverk. Vem som helst kan anmäla sig som frivillig språkvän därefter gör kommunen en matchning utifrån intressen.
– Det kan handla om att gå på fotbollsmatch, övningsköra, promenera, se en film eller kanske bara ses över en fika, säger Lotta Blomgren, integrationsstrateg Gnesta kommun.
I dagsläget har kommunen gjort 25-30 matchningar och ungefär 10 vill ha en språkvän. Särskilt män välkomnas eftersom det framför allt är kvinnor som anmält sig. Integrationsstrategen ser även att äldre hör av sig.
– Det är få pensionärer som hör av sig. Men det kan ju vara så att det finns en tradition bland den generationen av att delta i mer organiserat föreningsliv i stället för på detta vis.
Lotta Blomgren berättar om en språkvän som efter första träffen avslöjade att han skulle flytta till Värmland.
– Men en gång är ju bättre än ingen gång alls! Just i det här fallet så har dom fiske som gemensam hobby och kommer ha kontakt via chattar och mejl vilket också är bra.