Tågen susar förbi, som en ständig påminnelse om vad samtalet gäller: Gnestapendeln, eller "bondeoffret" som Thorwald Arvidsson, styrelsemedlem i Föreningen Gnestapendeln, uttrycker det. Han syftar på Trafikverkets prioriteringsregler, som hittills inneburit att Gnestapendeln levt med kniven mot strupen. Begreppet "samhällsekonomisk nytta" väcker ont blod hos styrelsemedlemmarna.
– Landsbygden utarmas på det här sättet, säger Elisabeth Lundberg-Karlsson.
Föreningen genomförde i vintras en enkät, där 600 resenärera svarade på frågor om resandet i regionen. Siffrorna är varningsklockor. En försämring eller nedläggning av pendeltågsförbindelsen skulle innebära att 27 procent byter bostadsort. 40 procent skulle ta bilen.
– För miljön och skatteintäkterna vore det katastrofalt, säger Elisabeth Lundberg-Karlsson.
Föreningen har nu skrivit till ett 60-tal politiker, både på riks-, landstings-, och kommunnivå. "Vi medborgare som måste till och från jobbet, till och från skolor, till och från förskolor, till och från våra nära och kära och vårt firtidsresande till idrottsevenemang och kulturupplevelser – vi prioriteras ned eller bort helt. Detta är oacceptabelt" skriver de bland annat.
– Dels vill vi att prioriteringsreglerna ses över, dels vill vi ha längre avtalstider, säger Kerstin Öhrner.
Hon menar även att det börjar utvecklas en ond spiral, där osäkerhet och försämringar inom pendeltrafiken gör att många slutar åka tåg. Farhågan är att det i sin tur kan användas som argument för att inte förbättra eller bibehålla Gnestapendeln.
Att bygga ut hela Västra stambanan inser föreningsmedlemmarna är ett extremt dyrt och långsiktigt projekt. Men det finns andra lösningar, menar Benny Åström, föreningens ordförande.
– Vi har kommit med ett förslag som handlar om att bygga om stationerna i Gnesta och Mölnbo, så att det blir förbifartsspår och trafiken kan flyta smidigare.
Nu hoppas föreningen att politikerna svarar på deras skrivelse, och att de dessutom får till ett möte med infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd (M).