– Det är helt fantastiskt. Det känns som en bekräftelse på att vår dotter har rätt att leva ett självständigt liv, säger kvinnans mamma till tidningen.
Kvinnan har omfattande funktionshinder sedan födseln och kan intellektuellt sett jämföras med ett förskolebarn, men har livserfarenhet från sina ungefär 30 år.
Familjen har valt att inte söka en plats på gruppboende eftersom de befarar att dottern skulle bli sittande isolerad. I stället har hon fått fortsätta att bo hemma.
Kommunen vägrade dock att bevilja mer än, till en början, 36 timmars hjälp av assistenter i veckan. Familjen överklagade och fick rätt – domstolen rev upp kommunens beslut och beordrade kommunen att fatta ett nytt, med hänsyn till större behov. Men kommunens beviljade i sitt nya beslut återigen enbart 36 timmar.
Familjen överklagade igen, fick rätt igen – men kommunen vägrade återigen att följa domen.
Denna märkliga process upprepade sig ytterligare en gång, innan den aktuella domen nu i februari. Nu tycks rådmannen ha tappat tålamodet och dömer ut socialtjänstens arbete som "mycket svårbegriplig(t)" och "fullt av felaktigheter".
Eftersom Gnesta kommun vägrat följa domarna gör rådmannen därefter ett undantag och beslutar själv om exakt hur många timmar assistans som kvinnan har rätt till: 104 timmar per vecka för den senaste perioden.
"Nämnden har inte rätt att göra någon annan bedömning avseende omfattningen av antalet timmar än vad förvaltningsrätten gjort i detta avgörande," skriver förvaltningsrätten, med ordet "inte" kursiverat för att det inte ska missförstås.
– Det här har varit en långkörare. Vi har hållit på i flera år, det har varit tufft, säger mamman.
Varför har Gnesta kommun satt sig emot?
– Jag vill inte uttala mig om det.
Med mer assistans hoppas familjen på att kvinnan ska kunna flytta till ett delvis eget boende, alldeles i närheten av föräldrarnas hus.
– Det blir lite som ett generationsboende. Hon vill helst vara med sin mamma men det är ju liksom ett arbete att flytta till eget, som vi kan påbörja nu.
Föräldrarna kommer att låta dottern bo gratis i huset, men hennes sjukersättning räcker till mat och lite annat.
– Det här är det bästa sättet för henne att leva just nu. Vi har ingen aning om vad som kan ske om tio år.
Socialchefen Lena Karlsson Leksell skriver att förvaltningen generellt förhåller sig till domslut eller gör "ombedömning som kan generera ytterligare aspekt."