Tio av olyckorna skedde i Gnesta kommun och tretton inträffade i Trosa. Målet från regeringens och Naturvårdsverkets sida är nu att dela upp den befintliga föreskriften i mindre delar.
– I dag ligger de delarna i en samlad föreskrift som är ganska omfattande. Vi jobbar med att göra mer lättbegripliga föreskrifter så att myndigheter kan tolka vad det står lättare. En del i det arbetet är att bryta upp föreskriften i mer precisa delar, säger Helena Busk, projektledare på viltförvaltningsavdelningen på Naturvårdsverket.
I dag ligger nivåerna på 1 900 kronor för eftersök av stora rovdjur, 700 för älg och vildsvin och för övriga djur är ersättningen 400 kronor. Ännu har man dock inte kommit fram till vilka nivåer man kommer hamna på framöver.
– Det här arbetet har nästan varit frivilligt innan, sedan blev det krav på ersättning. Det är ett stort arbete de gör när de går ut både på helger och kvällar. Det är en viktig samhällstjänst.
Norra Södermanlands jaktvårdskrets gör eftersök i Gnesta, Flen, Eskilstuna och Strängnäs och från deras håll tas regleringen emot med öppna armar.
– Den är verkligen efterlängtad, säger Henrik Wiklund, samordnare för Norra Södermanlands jaktvårdskrets.
Varje år åker jaktvårdskretsen i de nämnda kommunerna ut på drygt 1 000 viltolyckor. De delas upp mellan de totalt 33 personerna som delar på eftersöken. Milersättning får de först efter att de har åkt en sträcka på minst fem mil.
– Säg att man åker totalt nio mil för att göra ett eftersök på rådjur och du håller på i tre timmar. Då kan man ganska enkelt förstå att det inte är lönsamt och nästan en förlustaffär.
Wiklund menar dock att det primära inte är pengarna, men att en höjning är nödvändig.
– Det skulle absolut behöva dubblas. Om man fick 800 kronor för ett rådjur. Man kanske också skulle göra en förenklad taxa så att man hade 1 000 kronor oavsett djurart, med undantag för stora rovdjur. Det skulle förenkla mycket.
I eftersöksarbetet pågår hela tiden vidareutbildningarna för att undvika att jägarna tar för stora risker.
– Det är svårt att göra avvägningar hela tiden. Det handlar till exempel om risktagande med hunden, om man kan släppa den längs en hårt trafikerad väg eller att avgöra om isarna är för tunna eller om man kan spåra i sankområden. Det handlar hela tiden om att bedöma hur man ska göra.
Föreskriften beräknas vara klar till sommaren 2021.