– Det är väldigt ovanligt att vi har ärenden som går till mark- och miljööverdomstolen, det motsvarar högsta domstolen i sådana ärenden. Jag har hittills aldrig varit med om det under mina år här, säger Patrik Nissen, chef på samhällsbyggnadsförvaltningen.
Sören Ramqvist bor på en gård utanför Björnlunda och har eget avlopp.
– Det hela började för flera år sedan, 2013 tror jag, med att kommunen skickade ut en enkät.
Det var en del av kommunens avloppsinventering, och sedan dess har ärendet alltså gått från kommunen, till länsstyrelsen, till mark- och miljödomstolen och ändå upp till mark- och miljööverdomstolen.
Ärendet är detaljerat och komplicerat, men förenklat kan man säga att Sören Ramqvist och kommunen varit oense om dels vilken skyddsnivå som gäller på marken runt gården, och dels om en del andra detaljer, som reningsgrad av fosfor. Gården ligger cirka 200 meter från sjön Ålsken. Kommunen har tillämpat en regel från Miljösamverkan Södermanlands Handbok för handläggaren av avloppsärenden, där hög skyddsnivå bör gälla för fastigheter närmre än 500 meter från en sjö. Gäller hög skyddsnivå, ställs högre krav på avloppsanläggningen.
Och det här har varit den stora knäckfrågan – där mark- och miljööverdomstolen menar att kommunen gjort fel.
För kommunen har enligt domstolen bara tagit hänsyn till avståndet till sjön, men inte gjort någon närmare bedömning av andra förhållanden. Kommunens beslut rivs upp.
– Nu blir ju det här ett rättsprejudikat som folk kan använda sig av i hela Sverige. Jag har sett att det skrivits om i flera tidningar, säger Sören Ramqvist.
– Vi får ju se till att revidera våra riktlinjer så de stämmer överens med den här domen, den är en tydlig signal, säger Patrik Nissen.
Kan det här har påverkat andra fastighetsägare?– Nej det kan jag inte se att det gjort, säger Nissen.
Samtidigt skriver mark- och miljööverdomstolen i sin dom att de från det underlag som kommit in inte heller kan fastslå att en normal skyddsnivå ska gälla, och att Sören Ramqvists nuvarande anläggning inte är tillräcklig – något han själv också vet om.
– Nu ska kommunen och jag komma överens om hur den här anläggningen ska kompletteras, och det ska bli intressant att se hur det blir. Jag har ju menat att min anläggning har mer miljönytta än den kommunen vill att jag ska ha. Jag hoppas vi kan diskutera detta på ett vuxet miljömässigt sätt, säger Sören Ramqvist.
Hur känns det?– För jävligt, rent ut sagt. För mig är det tur att jag är pensionär, för allt tar fruktansvärd tid. Det är oerhört påfrestande att ha felaktiga beslut emot sig som du i princip inte kan göra något åt. Jag tänker på andra pensionärer och ungdomar som kanske inte har tid eller ork eller ekonomi att driva en process, som får felaktiga beslut och kanske måste installera dyra anläggningar de inte behöver.
Processen har inte bara tagit mycket tid i anspråk för Sören, utan också kostat en del.
– Det är advokatkostnader och specialister jag anlitat. Men där menar jag att det är en felaktig myndighetsutövning från kommunen, och att de ska ersätta mig.
Vad processen kostat kommunen är oklart.
– Det kan inte jag svara på. Det är klart att det går åt arbetstid att jobba med det men det är en rättighet man har, att få sin sak prövad, och det kan ju vara bra av bevisliga skäl, här ser vi ju att olika instanser kommit till olika slutsatser, säger Patrik Nissen.