I augusti 2013 beviljades en flicka i tioårsåldern och hennes yngre syster, hemmahörande i Gnesta kommun, en kontaktfamilj under ett halvår. Detta efter att deras pappa tagit sitt liv och mamman inte kände sig räcka till för att ge sina barn den tid de behövde.
Men i mars 2014 kom vändningen. Gnesta kommun beslutade sig för att flickorna skulle ha mer hjälp av att umgås med vuxna personer som finns i familjens direkta närhet, exempelvis mormor, farmor och kompisar. En insats i form av en kontaktfamilj var alltså inte längre förenligt med vad som "var bäst" för flickan och hennes syster.
Beslutet överklagades till Förvaltningsrätten i Linköping som upphävde kommunens beslut.
"Förvaltningsrätten finner att omständigheterna i x (reds anm) familj är sådana att hon har rätt till en insats som stöd för att få trygghet och utvecklas bra" skriver rätten i domen.
Förvaltningsrätten ber också kommunen att utreda om hjälpen kan komma i en annan form än en kontaktfamilj, till exempel genom en kontaktperson. Nu har alltså Gnesta kommun valt att överklaga förvaltningsrättens beslut till kammarrätten – som förväntas fatta beslut längre fram.
– Jag blev besviken, säger mamman till flickan och fortsätter:
– Det är lätt att tappa förtroendet på att det går att få någon hjälp som familj.
Verksamhetschefen för individ- och familjeomsorgsenheten, Maud Höglander, avböjer att kommentera ärendet med hänsyn till sekretessen i enskilda ärenden.