Björnlundaprofilen Göte Karlsson är en av de senaste eldsjälarna i tisdagsvandringarna.
Det är så många bilar på grusvägen att tidningens reporter tappar räkningen. Först när de lite förväntansfulla seniorerna bildar en ring ute i den fridfulla tallskogen går det att räkna: 50 personer!
– Hittar ni fingertjocka små korvar där uppe, då är det tjäderskit! De lever på tallbarr och asplöv och håller till där uppe, berättar Göte Karlsson inför dagens promenad upp på Fräkensjöberget, känt under namnet Högtorn och kommunens högsta punkt.
SPF seniorerna, tidigare Sveriges pensionärsförbund, ordnar sedan början av 1980-talet tisdagsvandringar.
– 2002 var vi kanske 10-15 stycken, vi gick småpromenader mest nere i samhället bara, säger 85-åriga Britt Karlsson.
Britt Karlsson har varit med sedan början av 2000-talet. Hon ordnar också resor, inklusive ett par i maj och augusti med hemliga destinationer.
Det var när Göte Karlsson och några andra för ett tiotal år sedan lade till små föreläsningar som populariteten sköt i höjden. Denna gång handlar anförandet om en skara baracker i skogen, minnen från små sågverk visar det sig.
20 vandringar vår och höst genomförs, varpå gruppen rekognoscerar inför nästa säsong.
– Det värsta är att hitta platser där det går att parkera! 20 bilar får inte plats överallt, säger Yngve Andersson, före detta byggare som slog sig ned i Gnesta 1974.
Efter ett par kilometers vandring längs Sörmlandsleden når vi Högtorn med det anrika trätorn som byggdes med hjälp av slantar insamlade på platsen.
I som här uppstigen låter hoppet fara, inskärpte orienteringsklubben Klemmingen redan när tornet byggdes 1969.
– Ensam lär man ju inte känna de här ställena, säger pensionerade Waldorfläraren Ursula Rommel, som packat upp smörgåsar och pustar ut med gamla vänner på en soldränkt häll.