11-årige Kasper Wibjörn Ladendorf är autistisk och ett så kallat "knapp-barn", han har en knapp på magen där mixad mat med vätska, sprutas in via en slang. Det kallas för gastrostomi. Han har haft problem med magen sen han var sju och drabbas ofta av förstoppning eller förstoppningsdiarré.
– Men vi upplever att han är mycket bättre när han bara äter den mat vi ger honom hemma. Det är "ren" mat: kött, fisk, grönsaker, inga hel- eller halvfabrikat, berättar hans mamma Martina Ladendorf.
Det är vad han bör få enligt de vårdkontakter Martina, hennes fru Kristina och Kaspers pappa Johan har haft kring Kaspers problematik. Vanlig mat – men ordentligt mixad.
Av en händelse fick de förra hösten reda på att sonen fick Findus Timbaler, en färdig mjuk måltid av finpasserade råvaror.
– De sa att han fick det för att de tyckte att det var mycket smidigare än att mixa maten. De hade inte haft någon blender utan mixat med en mixerstav. Då blev det klumpar som de fick sila bort och enligt köket blev det då så mycket svinn. Men vi märkte ju att han inte mådde bra av de där timbalerna – och ingen hade informerat oss, säger Martina.
Då blev beslutet att Kasper skulle få mixad mat från skolans buffé. Men inte heller det har fungerat optimalt utan han blir enligt föräldrarna till och från väldigt dålig i magen, får ont och sover dåligt.
– Det som händer då är att han inte kan hålla sig och det händer olyckor både på skolan och hemma.
Martina och Kristina provade att skicka med mat under fyra skoldagar och märkte direkt en förbättring.
– Men då förbjöd skolan oss att skicka med mat. Först var det av hygieniska skäl, men den maten kommer ju inte ens in i skolköket. Sen var det på grund av allergier, men då borde ju Kasper inte kunna få sin mat på en vanlig restaurang heller, men där har vi aldrig upplevt några problem, Tvärtom har personalen varit väldigt hjälpsamma och respektfulla. Så det här är bara svepskäl från skolans sida, tror Martina.
Ett tag åkte de till skolan när det var lunch och gav Kasper hemlagad mixad mat i bilen utanför.
– Det hånades vi för på ett av mötena med skolan. Vi har mått så fruktansvärt dåligt av allt det här, säger Kristina, som sjukskrev sig efter förra mötet med skolan och har inte lust att gå på något fler.
– De kallar till möten om Kasper utan att ens ta reda på om vi kan vara med, de kör sina möten i alla fall. Och när vi deltar är de inte intresserade av att lyssna på oss. Vi känner ju ändå Kasper och hans magproblem bäst, men det är som att vi inte finns på de där mötena.
Martina och Kristina upplever att positionerna är låsta och att det har gått prestige i ärendet. Därför har de valt att Ivo-anmäla skolan.
– Allt vi vill är att Kasper ska må bra. Det är ju inte som att vi begär att han ska få hummer och Beaf Wellington varje dag. Om de inte kan ge honom mat han mår bra av skickar vi gärna med – då är problemet löst, säger Kristina.
– Det är ingen som vill vara dum och min uppfattning är att det pågår ett intensivt arbete för att göra det så bra som möjligt för den här eleven, under de regler och föreskrifter som vi inom skolan måste följa. Han har en avancerad problematik men vi är extremt angelägna om att få ordning på detta på bästa sätt, säger förvaltningschefen för barn och utbildning i Gnesta kommun, Johan Skeppstedt.