Att det råder lärarbrist i Sverige kommer inte som en nyhet för någon. Men att bara två av fem lärare i årskurs sex på Frejaskolan i Gnesta är behöriga har fått flera föräldrar att reagera.
– Majoriteten av lärarna har länge varit obehöriga och det behöver ju i sig inte betyda något men när det kommer in en 19-åring och ska ha hand om en klass på 30 elever är det klart att det blir tufft, säger Bodil Appelqvist, som har ett barn i årskurs sex.
Hon får stöd av Andreas Brucefors vars son påverkas av att inte ha en behörig klasslärare.
– En av konsekvenserna av att man har obehöriga lärare är att de inte alltid vet vad det är som gäller för barn med särskilda behov. De har inte koll på rutiner, att barn med exempelvis dyslexi ska kunna få göra proven muntligt istället för skriftligt, säger han.
Utöver bristen på behöriga lärare tycker både Appelqvist och Brucefors att Gnesta kommun bör se över sin organisation.
– Förr flyttade eleverna upp till Frejaskolan först i årskurs sju. Jag kan inte se några andra skäl än ekonomiska till att man nu flyttar tidigare. Visst behöver man se till ekonomin men när det går ut över eleverna kommer det ändå innebära att det kostar mer i längden. Om de får stanna kvar ett år till och ha kvar samma lärare som känner dem istället för att under ett år ha en ny klasslärare innan de får ämneslärare i sjuan är det klart att det innebär en annan kontinuitet i utbildningen, säger Brucefors.
Appelqvist håller med.
– Sexorna har blivit som en som en separat satellit, de hamnar i ett års limbo innan de sen slussas över i 7–9 verksamheten, säger hon.
Brucefors tycker att kommunen behöver se över anledningarna till att det är svårt att rekrytera behörig personal på skolorna.
– Om kompetens är en bristvara får man höja löneläget för att locka hit den, så fungerar det inom alla verksamheter, säger han.
Under våren har föräldragruppen haft möte med såväl Frejaskolans rektor som med ansvariga politiker.
– De är medvetna om att det inte funkar och har tillsatt en utredning för att se över vad som kan göras. Men vi tycker att något måste ske nu.
I morgon, söndag, träffas föräldragruppen igen för att prata om hur man ska gå vidare.
– Vi behöver samlas för att prata om vad vi ska göra nu. Kanske skicka in ett medborgarförslag? Vi får se, säger Appelqvist.