– Vi möts, ser att det går att överleva, känner igen oss i varandras tankar och finner stöd i varandra.
Rickard dödförklarades den 13 april 2010 på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
– När Rickard dog kände jag mig som den ensammaste människan i hela världen. Jag saknade någon att bolla tankar och känslor med, säger Matilda.
Via internet fann hon föreningen Vi som förlorat barn, VSFB.
– Och via föreningen fick jag kontakt med mamman till en tvåårig flicka som omkommit efter påbackning några månader innan Rickard dog.
Matilda träffade henne under en helg i Uppsala.
– Vi delade varandras öden, pratade av oss, kände igen oss i varandra. För oss var det naturligt att vid frukostbordet på hotellet prata om hur vi hållit våra barn när de var döda och om våra barns begravningar. Mötet med henne gjorde att jag inte kände mig ensam längre.
Matilda bestämde sig för att engagera sig i föreningen. I våras deltog hon i Göteborg i en utvecklingshelg för blivande stödpersoner. Och sedan i våras är hon föreningens kontaktperson i Gnesta-området.
Nu har Matilda dragit igång träffar i Gnesta för föräldrar som förlorat barn.
– Vi pratar om det som ligger oss nära för stunden, om livet, saknaden, sorgen och våra barn. Alla som förlorat barn – oavsett anledning – är välkomna.
Första träffen var den 11 november i Hembygdsföreningens lokal på Ringvägen i Gnesta. Nästa träff är i morgon, söndagen den 2 december.
I lördagsbilagan 1 december: Per och Matilda Lexell berättar om den tragiska olyckan då sonen Rickard dog