Förskoleupproret, som syftar till att synliggöra arbetssituationen på förskolorna och skapa förändring, startades egentligen för fyra år sedan på initiativ av förskollärarna Anki Jansson och Malin Hörlin.
Men i samband med #Metoo bestämde sig styrgruppen i Förskoleupproret att samla berättelser mer strukturerat, under hashtagen #pressatläge. Gruppen, som nu har expanderat och inkluderar alla som vill enas i en kamp för bättre villkor i svensk förskola, har uppnått drygt 15 500 medlemmar på Facebook.
Ett av de 1150 vittnesmål som kommit in sedan #pressatläge lanserades i slutet av december, tillhör pedagogen Sara Gustavsson, som arbetar på en förskola i Gnesta. Hon och flera andra förskollärare i kommunen har gått med i gruppen med förhoppningen att förändra den rådande arbetssituationen.
– Det är för stora barngrupper på för få vuxna och lokalerna är inte alltid anpassade till de behov som finns. Flera förskolor i Gnesta har lokaler som inte är anpassade, men problemet finns i hela Sverige, säger hon.
Sara Gustavsson har arbetat som förskollärare i flera år och upplever att situationen på förskolorna har förvärrats på senare tid. Hon tycker att personal- och kompetensbristen är ett stort problem som påverkar barnens trygghet och kan leda till andra problem senare.
– Det är höga sjukskrivningssiffror och större barngrupper. I dag har vi 23 barn på tre pedagoger, rekommendationen från skolverket ligger på runt 16. Som pedagog känner man att man skulle vilja jobba mer med barnens utveckling men resurserna räcker inte.
Många blir utbrända på grund av den höga arbetsbelastningen, vilken i sin tur påverkar barnen som gång på gång får träffa vikarier, som de inte känner igen. I Gnesta har överinskrivningarna varit ett stort problem på sistone, enligt Sara Gustavsson, som menar att förskolor i andra kommuner har ännu större problem.
– Vi har haft stora överinskrivningar på grund av att politikerna inte har hunnit med när det gäller lokalbygge och i stället fått inskriva barn i panik. Nu bygger man nya lokaler inför hösten, men det borde ha kommit tidigare. De flesta i branschen har varit i närheten av utbrändhet och på flera andra platser är det mycket värre.
Men Sara Gustavsson känner styrka i att så många nu har samlats i ett gemensamt uppror, och hoppas att det kommer att göra skillnad.
– Jag är mig oerhört peppad av det här upproret. Ska vi jobba tills vi är 67 år måste vi ha ett hållbart arbetsliv!
Fotnot: Sara Gustavsson heter egentligen någonting annat.