Kebnekaises topp.
En kall förmiddag i oktober förra året låg Fredrik Lundgren i sin säng i Mölnbo utanför Gnesta, när hans exfru Susan meddelade att hon fått diagnosen ALS.
– Jag blev förtvivlad. Hon hade åkt till sjukhuset själv och meddelade via ett sms att det var som vi misstänkte, att hon drabbats av ALS. Vi hade ju misstankar tidigt men när beskedet kom föll allt, säger Fredrik Lundgren.
ALS är en neurologisk sjukdom där kroppen gradvis förlorar kontrollen över sina muskler och efter en tid blir man förlamad.
– Vi ringde runt till släkt och vänner och alla grät. På något sätt hade jag nästan hoppats på att det var cancer för att den går att bota. Men ALS det är bara ”tack och hej,” berättar Fredrik.
Det var ett turbulent fjolår för Fredrik Lundgren.
– Det började med att jag drabbades av utmattningsdepression och ville uppmärksamma folk som lider i det tysta. Jag kraschade och höll på att jobba ihjäl mig. Jag fick hjälp av min bror och lade ner företaget. Då upptäckte jag att jag hade ett stort nätverk och det var då jag kom på idén att cykla.
Då cyklade Fredrik från Smygehuk till Riksgränsen för att samla in pengar som gick till forskningen för psykisk ohälsa. Men allt vändes upp och ned när exfrun fick sin diagnos.
Den här sommaren är det tänkt att Fredrik ska samla in en miljon kronor till Hjärnfonden och ALS-forskningen. I skrivande stund har han lyckats samla in, 294 285 kronor.
– Jag började den 1 januari i år och kommer att cykla från Kristianstad till Kebnekaise där jag ska vara på toppen den 21 juni, den internationella ALS-dagen. Jag cyklar mellan 12-15 mil om dagen. Susan tycker att jag är galen men samtidigt gillar hon idén.
– Just nu känns det lite tungt, jag skulle vilja vara hemma med familjen. Vi har två vuxna barn tillsammans och det är lite jobbigt att vara borta från dem och Susan men om hon blir sämre avbryter jag direkt, säger Fredrik Lundgren.
Han har fått mycket stöd från när och fjärran under resans gång.
– Jag har blivit inbjuden att få mat och husrum hos både okända och för mig kända personer. En del bjuder på hotellrum och middag där släktingar till drabbade är med och stöttar. När jag kommer till Svenstavik har räddningstjänsten där erbjudit mig kortege för att uppmärksamma insamlingen till Hjärnfonden. De hade en kollega som gick bort i sjukdomen och vill göra det här för fortsatt stöd till forskningen.