Frankie Hedén hittade informationen om RFSL:s transläger på twitter. Selma hörde talas om det under Västerås Pride, och lockades av tanken på ett läger med bara transpersoner. Båda sökte och fick plats. När SN träffar dem har de varit på lägergården utanför Gnesta i ungefär ett dygn.
– Att bara vara sig själv, typ, säger Frankie Hedén, om vad det innebär att få vara på lägret.
Oscar Schröder har varit med nästan ända sedan starten för två år sedan. Totalt har den aktivistgrupp inom RFSL ungdom öst som han tillhör arrangerat fem läger för unga transpersoner, han själv har varit med på fyra.
– För att ingen annan gjorde det, svarar han på frågan varför de började ordna lägren.
– I Sverige finns inget transseparatistisk, och verkligen inget läger, säger han.
Och att det är viktigt med transseparatistiska miljöer, det vill säga sammanhang där alla medverkande är transpersoner, är både han, Frankie och Selma överens om.
– Av hur många anledningar som helst, säger Oscar Schröder.
Till exempel nämner han att det inte är så lätt att bo på en liten ort och vara enda transpersonen. Då är det viktigt att få möjlighet att träffa andra som har liknande erfarenheter.
– Vi kan vara här på samma villkor, säger han om sig själv och de andra ledarna och deltagarna på lägret.
– Att få höra rätt namn och pronomen, att inte bli felkönad, säger Frankie Hedén om fördelarna med en transseparatistisk miljö.
Rätt namn innebär det namn var och en själv känner sig bekväm med, vilket inte nödvändigtvis är samma som det ens föräldrar valde; det namnet kallas inom transkretsar för dödsnamn.
Förutom att lära känna varandra, bland annat genom olika samarbetsövningar, står pyssel och kubb på schemat under veckan på lägergården. I år kommer det även att finnas en kurator på plats på lägret, en person som själv är transperson och som erbjudit sig att delta. Och eftersom de befinner sig precis vid en sjö finns det möjlighet att bada, något som i andra sammanhang ofta kan vara en källa till obehag, inte minst för att alla måste välja omklädningsrum.
– Här behöver man inte skämmas, vill man så finns det förutsättningar att bada, säger Oscar Schröder.
Frankie Hedén har redan varit i.
– Jag badar så fort jag får chansen, säger hen.
Fotnot: Transpersoner utsätts ofta för hot. Av säkerhetsskäl har arrangörerna därför valt att inte gå ut med var de befinner sig.