Prästgården vid Frustuna kyrka har fått en ny flygel. Sedan en tid tillbaka flankeras gårdsplanen av ett 150 kvadratmeter stort partytält, men bakgrunden är allt annat än festlig. I fredags hölls den första begravningen i det temporära kapellet.
– Det blev faktiskt jättefint, trots allt krångel med att få till allt. Vi slet som attan för att ordna det för familjen, och det kändes bra att alla som ville kunde vara med och ta farväl, berättar Ulrika Rix, kanslichef på Frustuna församling.
Stolarna i tältet står utplacerade med stora mellanrum, och väggarna går att öppna åt alla håll beroende på hur varifrån vinden blåser. Genom de stora plastfönstren på gaveln bjuder Frösjön på en enastående utsikt.
Smittorisken från personer som avlidit med covid-19 är inget problem, då kyrkan endast hanterar förseglade kistor och urnor. Men folksamlingen som en begravning kan innebära är ett större bekymmer. Med den här lösningen hoppas församlingen kunna hålla begravningar i vanlig takt framöver, förutsatt att restriktionerna på max 50 deltagare inte skärps.
– Vi har verkligen brottats med den här frågan. Men i fredags kände även flera äldre personer att de vågade komma hit, säger Ulrika Rix.
Svenska kyrkan, vården och begravningsentreprenörerna har på riksnivå enats om att det är viktigt att begravningar kan fortsätta som vanligt. Parterna har dock inte så mycket att välja på, då bårhus i hela landet är fyllda till bredden. Därtill kräver lagen att en avliden person ska begravas eller kremeras inom 30 dagar. Redan innan coronakrisen fanns en växande platsbrist, eftersom svenskarna tar längst tid i världen på sig att ta hand om sina avlidna anhöriga.
Vissa församlingar på landsbygden har gott om plats i sina kyrkor och har kunnat fortsätta ha begravningar inomhus som vanligt. Men Frustuna kyrka är för liten. Kapellet, där borgerliga ceremonier och begravningar av personer som följer andra religioner brukar hållas, är ännu mindre. Därför blev tältet, som hyrts in från ett lokalt företag, en perfekt lösning för alla inblandade.
– Vi har fått en del förfrågningar om dop också, och i tälten kan även farmor och farfar vara med om de känner sig trygga med det. Det gör att livet på något sätt kan fortgå trots allt, och att sorgeprocesser inte behöver stanna upp, säger Ulrika Rix.