Personen i fråga kan inte tala utan kommunicera främst genom att röra på huvudet. Men enligt Agneta Boström är det tydligt att hen hellre skulle bo någon annanstans än på ett boende där de flesta andra närmar sig 90-årsåldern.
– Helst vill hen flytta till ett eget boende, men det tror inte jag skulle funka, säger Agneta Boström, och uppger att även personalen på den plats brukaren bor nu är av samma åsikt.
Hen klarar sig inte själv utan behöver bli pådriven för att ta itu med vardagssysslor. Hen kan inte heller röra sig obehindrat utan har varit rullstolsbunden under flera år. Ändå har det hänt att hen rymt, något som nu förhindrats genom ett staket. För att få tillräcklig tillsyn vore ett gruppboende för lite yngre personer att föredra, menar Agneta Boström. Men när hon har försökt höra sig för hos kommunen om möjligheten att flytta brukaren till ett gruppboende har hon fått höra att det inte finns några.
– Jag får ingen riktig uppfattning om hur det ser ut, jag får ingen kontakt och de stöter ifrån sig frågan. Kanske är det för dyrt, säger Agneta Boström.
Agneta Boström känner igen sig i den bild som getts i de tidigare delarna i SN:s artikelserie om socialtjänsten i Gnesta: handläggarna är svåra att få tag på, och byts dessutom hela tiden ut så att hon har svårt att veta vem hon ska vända sig till.
Under tiden på det särskilda boendet har brukaren fått träning och lärt sig gå med stödbord. Agneta Boström upplever att hen har haft det bra där: det finns resurser och personalen visar god omsorg.
– Men jag tänker framåt. Hen behöver komma ut, gå och fika, göra saker man gör i den åldern. Att hen ska bo där tills hon själv blir pensionär, det är ju inte klokt.
Enligt Annika Eriksson (S), andre vice ordförande i vuxen- och omsorgsnämnden i Gnesta, är kommunens särskilda boenden inte åldersbestämda.
– De utgår från de behov de olika individerna har. Ibland är det yngre personer, ibland är det äldre, säger hon.
På grund av sekretess kan hon inte kommentera det enskilda fallet, men hon anser inte att det borde finnas någon åldersgräns för när en person placeras på ett särskilt boenden.
– Jag tror att man ska passa sig för att göra sådana generella bedömningar, säger hon.