– Jag fick nypa mig i armen, det var en märklig upplevelse. Men mötet kunde lika gärna inte ha blivit av, berättar Hans Gedda.
Det var han själv som hade bett om att få fotografera den sydafrikanske frihetskämpen som kom till Sverige 1990, bara någon månad efter att han släppts fri. Dåvarande utrikesministern Sten Andersson lät Hans Gedda upprätta en tillfällig studio i Pierre Schoris rum på UD.
– Men två ANC-killar kom in och sa att Mandela var nervös och helst skulle slippa fotograferas. Det här var ju första porträttet i världen efter frisläppandet. När Sten Andersson berättade att jag var Olof Palmes fotograf så kom Mandela in på 20 sekunder.
Hans Geddas knackiga engelska och Mandelas nervositet gjorde att stämningen mellan dem blev avslappnad och de kunde skratta åt varandra.
– Han hade glimten i ögonen och en väldig humor, samtidigt som han var mycket ödmjuk. Nästan alla stora jag har träffat har varit ödmjuka. Palme och Andy Warhol var näst intill blyga. Det är mer de små och mellankända personerna som varit stöddiga, säger Hans Gedda.
Under fototillfället med Nelson Mandela 1990 hade han lovat att enbart ta en rulle bilder, tolv exponeringar. Den sista blev den berömda, när fotografen ber Mandela hålla en knuten näve – ANC:s frihetsgest – nära pannan.
– Han var väldigt samarbetsvillig. Men det var inte förrän jag gick in i mörkrummet som jag visste om den skulle bli så som jag hoppats. Efteråt ringde jag en kompis och sa: Kom ska du få se en bra bild.
Bilden har valsat runt hela världen sedan dess. En av tio numrerade kopior har sålts på auktionsverk för 395 000 kronor. Själv skulle Hans Gedda ha kunnat tjäna miljoner på den, om han likt många fotografkollegor ringt runt till de stora bildbyråerna direkt efter mötet i Stockholm.
Själv är han nöjd att han inte gjorde det. Och när Nelson Mandela skulle välja bild till sin bok som kom ut för ett par år sedan så var det en bild Hans Gedda tagit som hamnade på omslaget.
Efter mötet med Mandela kände Hans Gedda att det varit höjdpunkten i hans karriär som svårligen skulle kunna slås. Han ägnade sig sedan mindre åt porträtt och mer åt reklamfotografi, som inte står lika högt i kurs.
– Men till våren ska jag troligen åka ner och porträttera Desmund Tutu, som ett sista porträtt, säger Geniet från Flen, som en av våra största fotografer också kallas.