Enligt Shadows husse var det en fyrverkeritårta som skrämde hunden. Bilden är tagen i ett annat sammanhang.
Strax före 20 på nyårsaftonens kväll var Shadow ute på promenad i Gnesta, tillsammans med husse Mattias Carlander och ett av barnen i familjen.
– Vi tänkte att det skulle vara bra att få promenaden överstökad innan fyrverkerierna, berättar Mattias Carlander.
Det hjälpte inte. Under promenaden tände några eld på en fyrverkeritårta.
Smällarna skrämde Shadow från vettet och valpen – som är stark trots att han bara är 8,5 månader – började dra i kopplet. Mattias Carlander hade inte en chans, berättar han:
– Shadow sprang först åt ena hållet så att jag föll i backen. Sedan drog han åt andra hållet och då tappade jag taget.
Med kopplet hängande efter sig försvann huskyvalpen. Senare på nyårsaftonen såg en bilist en husky springa i närheten av väg 223, en bra bit utanför Gnesta.
– Shadow är en liten rymmare. Han var rädd för människor när han kom till oss. I dag är han lugnare men kan fortfarande rymma. I vanliga fall brukar han komma tillbaka efter några timmar, berättar Linda Sjölind Keskitalo.
När SN pratade med husse och matte första gången hade Shadow varit borta i nästan två dygn.
– Det är förskräckligt. Shadow är ju en familjemedlem, säger Linda Sjölind Keskitalo.
I Facebookgruppen Gnesta tillsammans skapade ägarnas inlägg om Shadows försvinnande stort engagemang. Hundratals personer delade efterlysningen i olika sociala medier. Flera personer berättade att de själva hade varit ute och sökt, med bil och till fots – med och utan hundar.
Men på tisdagseftermiddagen kom så ett samtal till husse Linda Sjölind Keskitalo. En av alla de som tagit del av efterlysningen hade fått syn på en hund som stämde in på beskrivningen av Shadow.
– De sa "Vi har sett honom". Så då satte vi oss i bilen direkt och åkte dit. Det var en mil utanför Gnesta, långt upp i skogen på en gammal väg som vi slirade upp på, berättar Mattias Carlinder när SN når honom på tisdagskvällen.
Han och Linda Sjölind Keskitalo mötte upp tipsarna där de senast hade sett hunden, och därifrån följde de tassavtrycken i snön. De gick fram och tillbaka och ropade efter Shadow. Efter tjugo minuter hörde de plötsligt ett ljud bakom ryggen.
– Han var jätteglad när han såg oss, och vi kramades massor.
Hur kändes det när du fick se honom igen?
– Det var fruktansvärt skönt. Overkligt. Helt ärligt trodde jag aldrig han skulle komma hem, säger Mattias Carlinder.
Hade han tagit skada under tiden han var bortsprungen?
– Nej, ingenting. Han var bara utmattad och trött.
När Shadow till slut fick komma hem på tisdagskvällen, gick han först runt ett par varv och gnydde, åt lite mat för att sedan gå och lägga sig.
– Han verkar vara glad, lite hungrig och trött. Men mest glad.
Även husse och matte är glada, nu när allting ändå slutade gott. Men de är fortfarande irriterade på hur det smälls och skjuts kring nyår. De tycker att många borde visa mer respekt för hundar och andra djur.
– Det hade varit en sak om människor höll sig till att bränna av fyrverkerier vid tolvslaget, men problemet är ju att nu startar alla för tidigt med bombtårtor och allt vad de har. När det egentligen är olagligt att hålla på. Då är det ju omöjligt att skydda sina hundar, säger Mattias Carlinder.