Gnesta kommun har jobbat med olika jämställdhetsprojekt sedan 2005. CEMR-deklarationen och den plan som nu tagits fram är en fortsättning på det arbetet, men Ingalill Fredriksson, ordförande för den arbetsgrupp som tagit fram planen, ser en skillnad: nu handlar det inte längre om att jobba i olika projekt utan om att ändra synsätt.
– Så att vi inte hela tiden ska behöva säga att vi ska tänka på jämställdhet, säger hon.
CEMR-deklarationen är omfattande och alla delar är inte relevanta för kommunen. Därför har 4 av totalt 30 artiklar valts ut till att börja med, tanken är att fler kan läggas till när de första är uppnådda.
– Man kan inte ha för många åtaganden, vår lilla kommun är ganska slimmad och någon ska göra de här sakerna också, säger Ingalill Fredriksson.
Så vad gör då kommunen för att se till att det som står i planen faktiskt genomförs och inte bara blir rader i ett dokument?
– Vi är skyldiga att redovisa till CEMR: vad vi har gjort, vad vi inte hunnit med eller om vi lägger till någonting. Det måste jobbas med, säger Fredriksson.
Hon säger också att en plan för implementering behöver tas fram under hösten för att säkerställa att kommunen lever upp till sina åtaganden.
Både Fredriksson och Ulrica Blume, kommunens jämställdhetsstrateg, lyfter vikten av fortsatt utbildning. Många utbildningsinsatser har gjorts på jämställdhetsområdet under det senaste decenniet, men med tiden byts personalen, både inom skolor och förskolor och inom förvaltningen och politiken, och därför menar de att det är viktigt att arbetet fortgår.
Utbildning tas också upp som en viktig punkt i den jämställdhetsplan som nu tagits fram. Samtidigt konstateras det i texten att det inte framgår av planen "var organisationen inhämtar fördjupad genuskunskap i sakfrågor". Som SN berättade i tisdags försvinner tjänsten som jämställdhetsstrateg den sista juni.
Vad ser du som det viktigaste för att Gnesta kommun ska lyckas leva upp till det åtagande som CEMR-deklarationen innebär?
– Att man får till styrstrukturen, mitt förslag är att man tar fram så kallade jämställdhetsutvecklare i varje förvaltning, och att de har någon form av koppling till ledningen, både tjänstemän och politiker. Annars blir det ett glapp. Vi kan ha verktyg och metoder men om ingen använder dem ger det inga effekter i alla fall, säger Ulrica Blume.