På en sitski sitter utförsåkaren i en fjädrad sits som monterats på en skida. Biski är en något stabilera version på två skidor.
– Det var jätteomvälvande. Vi visste inte vad vi skulle mötas av när vi åkte ner. På vägen hem satt vi som två fågelholkar, säger Micke Norström.
Tidigare i år besökte han och kollegan Mathias Carlzon Östeuropas största skidort, Bukovel, i det krigsdrabbade Ukraina.
– Vi upplevde inte kriget direkt. Men när flyglarmen gick stannade hela skidbacken upp, medan folk kollade vart bomberna fallit i sina telefoner, säger Micke Norström.
Han och Mathias Carlzon hade blivit inbjudna till Bukovel för att under fyra dagar lägga grunden till Ukrainas första utbildning i para-alpin skidåkning.
– Bukovel har en jättestor skidskola med över 500 skidlärare. Men när vi var där fanns bara hälften kvar, 250 skidlärare hade blivit inkallade i kriget. Av dem hade 70–80 stupat enligt huvudinstruktören som vi jobbade med.
Äventyret började med ett vykort från det Ukrainska wakeboardlandslaget.
– Mathias hade träffat dem på en resa och skickat ner en specialanpassad wakeboard. Han fick ett tackkort skickat till sig där han såg en skidlift och kontaktade skidorten, säger Micke Norström.
Eftersom de båda är engagerade i föreningslivet kring adaptiv skidåkning, väcktes deras intresse. De sitter i styrelsen för en förening som främjar para-alpin utförsåkning. I Sverige håller de kurser för föräldrar, lärare och assistenter till barn med funktionsnedsättning.
–Jag och Mathias har själv barn med funktionsnedsättningar. Det är därför vi brinner så mycket för det här. När läkaren berättade för Mathias att hans son inte skulle kunna gå var hans första fråga: "Kommer han kunna åka skidor". Det gav han sig fasan på att han skulle kunna klara.
Efter att ha fått stöd från Bidragstiftelsen kontaktade Mathias den Ukrainska skidskolan.
– Vi skänkte två biski och en sitski med lite kringutrustning. Men eftersom skidskolan inte visste hur de skulle användas bad de oss komma ner och undervisa deras instruktörer.
Tanken var att utbilda tre eller fyra instruktörer, men det slutade med nio.
– Bland dem hade tre redan tjänstgjord i kriget. En av dem kom precis tillbaka från skyttegravarna och var ganska trasig. Han visade filmer där hans pluton blev beskjutna. Nu arbetade han med barn på skidorten. Det var hans rehabilitering.
Micke Norström berättar de som inte deltagit i kriget också mådde dåligt.
– De visste att dagen kunde komma när de blev inkallade, samtidigt som de kanske kände att de borde ha bidragit men inte gjort det.
Skidskolans huvudinstruktör Mykhailo Boychuk lade upp en film på sig själv i biski. "Den fick 25 000 visningar på två dagar varpå förfrågningar började strömma in från krigsveteraner", säger Micke Norström.
Det var som rehabiliteringsprogram för krigsveteraner den Ukrainska skidskolan intresserat sig för para-alpin skidåkning, berättar Micke Nordström. I förlängning hoppas han att landets syn på funktionell skidåkning breddades under Gnestabornas besök.
– Vi frågade vart alla barn och unga med funktionsnedsättning var. De svarade att de ofta håller sig hemma och inte är ute så mycket. Det ville ju vi ändra, säger han.
Under vistelsen gick snacket i byn om vad de båda svenskarna höll på med.
– Andra dagen berättade vi för hotellets receptionist vad vi gjorde och visade en film på träningen i backen. De började gråta och tackade oss så jättemycket för att vi hjälpte Ukraina. Vi visste inte vad vi gav oss in på, men flera gånger kom ordet att vi hade varit med och skrivit historia, säger Micke Norström.
Sista kvällen fick Mathias Carlzon och Micke Nordströmen en tradionell Ukriansk skjorta. "När vi tog på oss dem reste sig alla upp i restaurangen där vi satt", säger Micke Nordström.