– Jag har lyst fred, så ni behöver inte oroa er, säger kyrkoherden Annika Hansson Lindström innan vi får kravla ner i hålet.
Fram till nu har öppningen till gravkoret under Torsåkers kyrkas torn varit igenmurat med 90 centimeter sten. Senast någon var där nere var sannolikt när Gertrud Brandenburg begravdes år 1738. I varsin silverbeprydd kista ligger hon och maken Georg Bernhard von Scheven, som dog tre år tidigare.
Det är mörkt, kallt och lite fuktigt i det trånga utrymmet, men väggarna och kistorna känns märkligt välbevarade.
– Det blir en speciell känsla att gå in i ett gravrum på det här sättet, man känner en väldig respekt, säger Annika Hansson Lindström.
Det är i samband med en utvändig renovering av Torsåkers kyrka som Frustuna församling passar på att öppna två gravkor, när man ändå har kompetenta hantverkare på plats. Syftet är främst att titta till konstruktionerna och undersöka om det finns fuktskador eller andra problem.
– När jag hörde att vi skulle göra det här så bad jag om att få vara med. Det är inte ofta man får vara med om något liknande, det var väldigt häftigt, säger Mathias Belsby, projektledare på firman Puts & tegel i Örebro, som var den första som fick titta in i von Schevens gravkor på nästan 300 år.
Byggnadsantikvarien Kalle Anderberg var också på plats för att hjälpa till med arbetet. För någon som brinner för historiska byggnader var det här så klart en intressant dag på jobbet.
– Man känner någon slags vördnad för de som är begravda, men också en stor fascination inför det kulturhistoriska och den tidens seder. Det är blandade känslor, säger Kalle Anderberg.
Georg von Scheven adlades 1719 och lämnade efter sig en stor förmögenhet när hon dog 1735. Han ägde bland annat Sörby gård intill Torsåkers kyrka, Hall i Östertälje, Igelsta gård och ett stenhus i gamla stan som i dag har adress Skeppsbron 16. Även uppe i kyrkorummet syns von Schevens släktvapen på flera ställen.
I det Rosanderska gravkoret, där Nils Rosander (död 1858) med familj ligger begravda, märks tidens tand tydligare. Utrymmet öppnades på 80-talet för att undersöka strukturen, men sedan dess har flera av kistorna ruttnat sönder. Förloppet är trots allt helt naturligt, konstaterar kyrkoherden, och gravarna lämnas ifred och öppningen bommas igen så snart man säkerställt att byggnaden inte har några allvarliga skador.