– Det som har varit lättast tidigare, kommer att bli det svåraste nu: simningen. Mitt rekord ligger på 1.08 men jag tror att jag ska kunna klara det på två timmar.
Ted rabblar tider:
– 2.20 är maxtiden. Tar vi sedan löpningen så kan jag klara av sex kilometer i timmen och det betyder sju timmar att ta sig runt 4,2 mil. Då har jag drygt sju och en halv timme kvar för cyklingen så det borde fungera.
Att han har suttit och funderat en hel del efter att ha anmält sig till Kalmar Ironman är lätt att förstå. Att springa i mål under Heroes Hours som en av de sista i loppet, då det är som mest publik och show, är drömmen. Och klarar han inte maxtiden så ska han ta sig över målsnöret ändå.
Ted drabbades av cancer 2015. Han återhämtade sig med cellgiftsbehandling, men fick tillbaka cancern året efter igen. Till slut fick han en stamcellstransplantation.
– Så det här med att sitta i karantän kan jag. Det har jag gjort i fem år. Skillnaden nu är att det är paus överallt, då var jag avundsjuk på alla andras liv.
Ted försöker vara extra försiktig nu. Han släpper inte in vem som helst i det gula huset på kullen mitt i Gnesta. Föräldrarna kommer förbi vid lunchtid och de två vita katterna har tillträde. Det är allt. För fem veckor fick barnen flytta till deras mamma på heltid.
– Det gjorde jätteont i pappahjärtat men var nödvändigt. Jag ville att de skulle kunna fortsätta leva som andra barn utan att behöva tänka på att de kunde smitta mig.
För en månad sedan drabbades Ted ändå av en vanlig influensa som betydde ambulansfärd till sjukhuset och IVA-vård i två dagar.
– Det är som att gå på ett minfält. Jag är väldigt frisk när jag är frisk och tvärtom.
Transplantationen har gjort att han drabbats av GVHD (graft versus host disease). Det betyder att immunförsvaret som han fått genom sin brors stamceller attackerar allt det anser är fel i Teds kropp. Först fick han problem med ögonen sedan satte sig problemet i bindväven.
– Bindväven är det som sitter runt alla muskler i kroppen. Den sitter som en korsett runt bröstet och gör det svår att andas.
För att må bättre och bli lite mer rörlig har han åkt varannan vecka till Uppsala för att genomgå en fotofores.
– En invärtes spabehandling. De tappar mig på en och en halv lite blod och tillsätter ljus till de vita blodkropparna. Det är underbart att få den hjälpen.
I samband med att han fick beskedet om sina nya kroppsliga bekymmer tog Ted beslutet att det var dags att göra en Ironman igen. Senast det begav sig var 2013.
– Jag följde med mina kompisar till Kalmar i höstas och trots att jag inte orkade hänga med hela tiden så frågade jag mig själv: "Varför står jag här? Jag ska ju vara där ute och tävla. Det är nu det är möjligt, om två år kanske jag sitter i rullstol med syrgastub bredvid mig."
Ted säger att han lever på övertid ändå eftersom alla trodde att han skulle dö för tre år sedan.
– Jag gör det här för mina barn, för att visa dem att det man startar upp ska man genomföra.
Karantänen har gjort att Ted befinner sig på ett konstant träningsläger.
– Jag tränar tre-fyra timmar per dag. Jag äter bra, sover och har inga störningsmoment.
Kompisarna finns kvar och det bästa av allt han får vara först när de tränar.
– Ja, den enda restriktionen jag satt är att jag måste vara i täten så att jag inte får deras utandningsluft på mig. Men jag gillar jag att ligga där också, säger han och skrattar.