Efter 17 år på vd-stolen för Gnestahem hann Hans Persson knappt lämna sin post, förrän han hoppade upp på cykelsadeln och trampade ner till Paris 8 juli i år. Idén fick han för några år sedan, då han såg ett gäng cyklister från Team Rynkeby stå i klunga.
– Kläderna de bar var gula och fulla av märken från olika sponsorer, säger Hans Persson som började läsa på Barncancerfondens hemsida och blev tagen.
Två år senare satt han på sin gula cykel, med tusentals andra européer på väg genom Europa till Paris, för att samla in pengar till Barncancerfonden.
Att cykla för fonden kostade runt 30 000 kronor, inklusive cykeln från Bianchi som sponsrar cyklisterna. Hans Persson tycker att trampandet var rena semestern. Det blev 140 mil med ett rullsnitt på 27 kilometer i timmen ner till den franska huvudstaden.
– Lite hett (mellan 35 och 40 grader varmt, reds anm.) och svullna fötter, men vad är det om man jämför med cancer, säger Hans Persson, som är elitskidåkare i grunden alltid tyckt om att röra på sig.
Samtidigt som det var underbart berättar han att det var psykiskt jobbigt med alla historier som han fick höra om olika livsöden.
– Upplevelsen av möten med olika nationaliteter och berättelser ur verkliga livet var omtumlande. Men det gjorde mig å andra sidan mer motiverad, säger Hans Persson.
Förutom cyklisterna finns både följebilar och läkare med på färden.
– De hjälper till med däckbyten, ser till att det finns mat och annan färdkost, säger han.
Cyklisterna passerar byar, städer, trånga gränder olika kulturer och längre ned i Europa samlas folk för att hedra de cyklande för deras behjärtansvärda insats.
– Det är en enorm känsla att stå på Skansen efteråt och lämna över pengarna och se Barncancerfondens ordförande med tårar i ögonen. Vi fick in 35 miljoner kronor, säger Hans Persson – som ska cykla nästa år igen.
– Jag trodde att jag bara skulle cykla en gång men jag kan inte låta bli att göra det igen, säger han.
För att cykla för Barncancerfonden behöver man ansöka om att få vara med. Förutom att träna och cykla måste man även finna sponsorer. Något som Hans Persson menar kan vara lättare om man jobbar, eftersom man rör sig bland fler människor då.
– Annars är det väl möten som det här som gör folk uppmärksamma, säger han och viftar med armen åt tidningens reporter.