Priset som delas ut av Svenska botaniska föreningen har delats ut till botaniker runt om i landet som visat framfötterna och bidragit på olika sätt.
– Det är den finaste utmärkelsen man kan få som botanist i Sverige. Det kom oväntat och jag är jätteglad och stolt. Jag vet att det är många som är där ute och rotar bland växterna, säger Hans Rydberg.
Intresset för botaniken kom redan när han som barn sprang runt i Blekinge och vid markerna vid Båven.
– Jag var ett sådant barn som kollade efter kryp, så intresset för naturen har alltid funnits där. Jag samlade fjärilar när jag var barn men när jag blev tonåring fungerade inte det, det ansågs vara lite löjligt. Sedan började jag jaga fotboll och tjejer men ganska snart lade jag ner fotbollskarriären och hittade mitt livs kärlek.
1972 började Hans Rydberg studera zoologi, matte och botanik vid Stockholms universitet och därefter har han rört sig bland både växter och svampar och varit anställd vid länsstyrelsen i Sörmland.
– Jag gör årligen fina fynd av växter. Det blir lite som en skattjakt som blir väldigt spännande.
Och bilden av att han har gjort många fynd är inte överdriven. Totalt har Hans gjort över 600 000 fynd under sina snart femtio aktiva år inom botaniken där han lagt extra vikt vid maskrosor.
– Det finns egentligen två saker man kan säga om maskrosor. Det ena är att det finns väldigt många typer att skilja på. Det andra är att de finns de som är oerhört vanliga som folk inte tycker om och ser som ogräs. Men sen finns det också en grupp maskrosor som är på ett helt annat sätt. De är inte ogräs utan växer istället på ängar och är i många fall hotade.
Priset, som förutom äran också består av en så kallad lupp som är ett slags förstoringsglas, tror han att han får av flera anledningar.
– Jag kan tro att det här lite grann är droppen som urholkar stenen. Jag har hållit på så länge utan att egentligen ha haft någon paus.
Flera böcker har också givits ut i Hans namn. Den senaste utgåvan handlar om Nyköpings flora.
– Den handlar bland annat om Nyköping som trädgårdsstad i ett varmare klimat och med snöfattiga vintrar. Det gör att överlevnaden på frön blir mycket högre. Det visar också att det är väldigt många arter, närmare hälften som i vanliga fall är trädgårdsväxter, men som nu har förvildat sig ut i terrängen. Det är ett nytt fenomen att tama arter kan beblanda sig med de vilda.