Värmekamera används vid rökdykningen och även i övningen där ett av momenten sker utan ljus.
– Det är otroligt utmanande. Man famlar så oerhört i mörker medan man försöker bilda någon form av inre karta över platsen, vilket är oerhört svårt, säger Daniel Israelsson.
Han är en av de deltidsbrandmän som övar rökdykning vid Gnesta brandstation den här kvällen, när SN är på plats.
– Rökdykning är det farligaste jobbet man får ha. Det görs ändå för att det räddar liv. Men det finns tydliga krav kring när och hur arbetet ska utföras, säger styrkeledaren Peter Gustafsson.
Tillsammans med kollegan Jimmy Madsen arrangerar han scenariot på förhand, genom att lägga fram dockor som rökdykarna ska hitta, med förbundna ögon.
– Att fylla en lokal med rök innefattar väldigt mycket arbete, istället använder vi särskilda masker som skymmer sikten nästan helt, säger Peter Gustafsson.
Hur övningarna utförs ska anpassas utifrån räddningstjänstens resurser och riskerna
i insatsområdet. I Gnesta används en mask som försämrar sikten kraftigt, istället för rök.
Vid övningen har en av dockorna placerats under sängen, där exempelvis barn kan gömma sig under verklig brand.
Enligt regelverket måste brandmännen genomföra fyra rökdykningsövningar om året – två "varma" i hög temperatur och två "kalla", vilket sker den här kvällen – i Frustunagården, där kommunen lånat ut ett par lägenheter för ändamålet.
Liksom i verkligheten övar brandmännen i grupp med tydlig rollfördelning:
– Det är två rökdykare, en rökdykningsledare som sköter säkerheten, ett befäl och en pumpskötare som ser till att vi har säkert vatten, säger Peter Gustafsson.
Han uppskattar att deltidsbrandkåren utför verklig rökdykning ett par gånger om året.
– Att gå in i ett brinnande hus är förknippat med så stora risker, så är det inga personer kvar rökdyker vi inte.
Arbetsmiljöverket kräver att rökdykare övar minst fyra gånger om året. SN var med under årets första "kalla rökdykning".
Ola Belin är en av de som senast började som deltidsbrandman vid Gnesta brandstation.
Rökdykare behöver kontrollera trycket i syrgastuberna med jämna mellanrum, vilket de får hjälp med under övningen.
När resten av styrkan anländer är Ola Belin och Daniel Israelsson först ut att klä på sig andningsmask och tuber och ge sig in byggnaden, där en familj finns kvar efter att branden uppstått, enligt scenariot.
– Man är så begränsad av att inte se någonting, Man vet inte om utrymmet är stort eller litet, samtidigt som det är en lite stressig miljö, säger Daniel Israelsson.
Ola Belin berättar att de i regel ser mer vid verklig rökdykning än genom ögonmaskerna.
– Det här är det värsta scenariot, vad det gäller sikt. Du ser i princip ingenting förutom ljus och mörker. Eftersom vi har tjocka handskar försämras också känseln och vi kan i princip bara skilja på hårt eller mjukt, säger han.
Men stressen och adrenalin-påslaget som uppstår på riktigt är inget som går att återskapa helt, vilket flera av brandmännen vittnar om.
– Därför är vi duktigare i skarpt läge än under övning, säger Peter Gustafsson.
Vid verklig rökdykning arbetar brandmännen i grupp om fem personer. Vid brandövningarna som sker i samband med brandstationens skiftbyte deltar fler personer.
För att brandmännen inte ska lära känna lokalerna görs övningarna på olika platser varje gång.
För att orientera sig i rummet utan att kunna se känner brandmännen sig fram längs väggarna.
"Det hade varit önskvärt att öva mer än fyra gånger om året. Om det funnits tid och pengar", säger Daniel Israelsson till höger.