Här ska 450 mantimmar bygga 60 kubik kolmila

I helgen drog det i gång, årets bygge av Östra Sörmlands gruvförenings imponerande kolmila. 60 kubikmeter stor ska den bli. – Det kommer att ta 450 effektiva mantimmar. Om det räcker, säger milboss Lars-Uno Sjöberg som i år reser sin 32:a mila.

Gnesta2018-05-06 20:00

När tidningen besöker Skottvångs grufva vid lunchtid på söndagen har gruvföreningens hårt arbetande medlemmar hunnit knappt halvvägs. Föreningen är livaktig och såväl stämningen som uppslutningen är god.

Man dras dock, som många andra föreningar, med en tydlig brist på föryngring. Lars-Uno Sjöberg hoppas fler ska upptäcka att det är en fin och trevlig tradition att samlas kring.

Milkolet var nödvändigt för främst järnbruket ända in på mitten av 1900-talet, för oräkneliga kolare ett levebröd och under århundraden stoff för allt från dikter och sånger, till skrönor och kulinariska kreationer.

De fysiska lämningarna efter kolmilorna finns i stort sett överallt där det funnits skog och bruk.

– Vi har väl en 2 500 kolbottnar från ända sen 1460-talet när de började bryta här på skogarna, säger Lars-Uno Sjöberg.

Årets Skottvångsmila ska vara klar senast den 14 juli. Då ska den tändas av en, traditionsenligt in i det sista hemlig, gäst som Östra Sörmlands gruvförening bjuder in till det hedersamma uppdraget.

Och sen, hur länge brinner milan?

– Den brinner inte. Den kolar, i sex-sju dagar, korrigerar Lars-Uno Sjöberg med ett leende.

Kolan byggs i princip lufttät, med stockar som täcks av granris och sedan stybb. Längst ner finns kanaler för kontrollerad lufttillförsel.

– Blir det hål nån annanstans brinner det upp. Det går jättefort, ska jag säga. Eldslågor lika höga som träden, säger Lars-Uno Sjöberg och blickar uppåt mot den nästan klarblå himlen.

Han förklarar nogsamt proceduren kring bygget och kolningen. Teknik och känsla i en unik kombination. Från det att milan tänds vakar två kolare över den, dygnet runt i tolvtimmarspass.

– Man måste veta vad man ska göra. Blir det hål på fel ställe i milan får man täta med ved och stybb innan det tar fyr.

Inuti milan blir det uppåt 1 900 grader varmt. Utanpå är den så sval att man kan lägga handen på den, berättar milbossen.

När allt går som det ska, vad får ni tillbaka i kol?

– Är det bra får man tillbaka ungefär 45 procent av det vi öser in i ved. Vi har varit uppe i 48. Då var det riktigt bra, säger Lars-Uno Sjöberg

Grillkolen säljer alltid slut snabbt, säger Lars-Uno Sjöberg. Det gör att föreningen kan fortsätta sin verksamhet, som även omfattar ett museum, guidningar, ett vandrarhem och en bastu, och få en liten slant över.

– Det här har ju blivit en egen tradition. En attraktion. Till tändningen brukar det komma uppåt 400 personer.

Milresningen inleddes som en del av våröppningen för besöksnäringsnätverket "Väg 223". I år bjöd 27 företag, föreningar, konstnärer och hantverkare in till inspiration, servering och försäljning.

Kolmila

En kolmila är en mila konstruerad för kontrollerad upphettning av ved utan (eller med begränsad) syretillförsel. Slutprodukten är träkol och arbetet med att nå dit kallas kolning.

Den äldre typen av kolmila – liggmilan – infördes under medeltiden, men ända in på 1900-talet förekom i Västsverige den äldre metoden att kola i grop för att få kol till smideshärdar. Resmilan infördes med vallonerna under 1600-talet.

Famnar = ett gammalt längdmått, även använt för yta och rymd, som förr var brukligt i samband med kolmilor.

Källa: Wikipedia

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!