De första skyddsmaskerna gjordes av overheadpapper innan det första lasset med färdiga masker levererades från ett byggföretag.
– Man var helt oförberedd och det fanns inga förberedda lager, säger distriktsjuksköterska Annelie Ådin.
Hon minns tillbaka på de första månaderna som relativt lugna där många tider bokades av, men också på en tid där det var omöjligt att veta hur situationen skulle utvecklas.
– Det man fick veta på morgonen när man kom till jobbet kunde ha ändrats när man gick hem på eftermiddagen.
I början löd rekommendationerna att bara testa personer som varit i Wuhan. Brytpunkten kom under hösten och effekten av att många avvaktat med att söka vård under våren blev påtaglig. Samtidigt skulle personer med lindriga symtom testas.
– Laboratoriepersonalen fick göra både hembesök, provtagning i bilar och utomhus, säger Susanne Flink, undersköterska och laboratorieansvarig.
Smittspridningen i länet har varit hög, men trots detta har hela personalstyrkan på vårdcentralen lyckats hålla sig friska.
– I början kunde närstående till anhöriga och som bodde i ens närhet röra sig fritt i samhället. Det var ingen som hade facit.
Efter drygt 4 400 vaccineringar, där personal på vårdcentralen ställt upp och arbetat både dagtid, kvällstid och på helger, ligger nu ett stort fokus på att stötta långtidssjuka covidpatienter.
– Även om vissa symtom påminner om det vi har jobbat med tidigare så har vi fått en helt ny grupp att jobba med, säger sjukgymnast Lena Eliasson.
Skulle pandemin kunnat hanterats på ett annorlunda sätt?
– Jag tror inte att det skulle kunnat blivit på något annat sätt. Man har gjort det bästa man har kunnat utifrån situationen.
Lena Eliasson håller med.
– Det har varit som att uppfinna hjulet igen och man har lärt sig otroligt mycket.