Det är debatt i kammaren när SN träffar Ann-Sofie Lifvenhage i riksdagen, strax innan sommaruppehållet. Partiledarna turas om att ösa beröm och presenter över Jan Björklund, som gör sin sista partiledardebatt innan han lämnar stafettpinnen vidare efter tolv år vid rodret. Det talas om rekord i antal debatter. Men för Ann-Sofie Lifvenhage från Gnesta har karriären i rikspolitiken precis börjat.
Hon kom in i riksdagen under våren, efter Erik Bengtzboes avgång, och blev därmed Gnesta kommuns första riksdagsledamot någonsin.
– Det är häftigt. Jag är jäkligt stolt över att ha fått den här chansen.
Anna Ekström ska ta över uppdraget som kommunalråd hemma i Gnesta, är tanken. Men trots att Moderaterna lokalt hade förberett sig på den här situationen inför valet, där Lifvenhage stod på femte plats på partiets valsedel i Sörmland, krävs det viss inlärning innan hon kan släppa taget helt. Det är, kort sagt, rätt mycket att stå i för tillfället.
När en politiker får ett nytt uppdrag talas det ofta om att axla ansvar och många tycks ta sig an den nya rollen med stor ödmjukhet, nästan lite motvilligt. Men Ann-Sofie Lifvenhage har snarare utstrålat stolthet och glädje över att få ta steget upp till rikspolitiken, och varit öppen med att det här är något hon kämpat för länge.
Håller du med om den beskrivningen?– Ja, det gör jag. Det här har varit en dröm för mig så länge jag kan minnas, ända sedan min högstadielärare Per Westerberg pratade om att alla kan påverka. Jag tror inte på att gnälla över problem, utan att lösa dem oavsett vilket sammanhang det handlar om.
Hur har de här första veckorna varit?– Det har varit omtumlande, roligt och utmanande. Samtidigt är det, i och med ansvaret hemma i Gnesta, svårt att räcka till just nu och det är första gången på länge som jag längtar till lite sommarledighet. Hade det inte varit för att båda uppdragen är så roliga hade det inte fungerat. Men jag ser fram emot att kunna fokusera mer i höst.
Tror du att det kan gynna kommunen på något sätt att du är där du är?– Jag hoppas kunna sätta Gnesta på kartan. Jag kommer garanterat att lyfta Gnestas perspektiv i debatter i kammaren. Sedan får man vara lite ödmjuk och inse att det kanske inte blir några stordåd direkt, men jag är i alla fall den första som får den här chansen.
Hur är stämningen mellan partierna i riksdagen?– Det är helt klart annorlunda än hemma, där det är mer pragmatiskt och inte så mycket ideologi. I riksdagen är det svårt att komma överens över partigränserna även i små frågor, även om de små frågorna blir rätt stora i jämförelse.
I samband med skandalerna kring Bengtzboe tidigare i år väcktes en större debatt om hur riksdagsledamöternas vardag ser ut, och många menade att det är och alltid har varit viktigt att ledamöterna får tid och möjlighet att vara hemma i sina valkretsar.
Ann-Sofie Lifvenhage håller med om det, och berättar att många Gnestabor har kommit fram och pratat de senaste veckorna. De flesta vill gratulera, men en och annan skickar med synpunkter. Inte sällan har det handlat om bensinskatten eller tågens pålitlighet.
Åtminstone det sistnämnda lär Lifvenhage få sätta tänderna i framöver, då hon fått plats i trafikutskottet och näringsutskottet.
– Kollektivtrafik är viktigt för mig och något jag har jobbat mycket konkret med i Gnesta och Sörmland. Det är viktigt för hela vårt län att det fungerar bra.
I maj visade en granskning av Sveriges radio att många av de riksdagsledamöter som även sitter i kommunfullmäktige har svårt att hinna med sina lokala uppdrag. Ann-Sofie Lifvenhage har dock valt att behålla sin plats i fullmäktige, när hon kliver av uppdraget som kommunalråd.
– Jag har bestämt mig för att det ska fungera, så länge det finns uppbackning runtomkring så kommer det göra det. Jag har också turen att ha nära hem, och att vi alltid har fullmäktige på måndagar som är resdag för riksdagsledamöter.
Hur ser du på framtiden, vill du vara kvar i riksdagen nästa mandatperiod?– Jag kommer självklart att göra mitt bästa, men jag har precis börjat och kan inte säga om jag kommer bli en bra riksdagspolitiker eller inte. Generellt tror jag att människor behöver vara lite tuffare mot sig själva, och fundera över om man är bra på det man håller på med. Men drivet och viljan att göra skillnad bor i mig. Att få vara med och göra något större är så häftigt, säger Ann-Sofie Lifvenhage.