Anna sitter vid köksbordet. Hon bläddrar bland dokumenten – utredningar, domar och överklaganden. Sedan pappan till Annas fyra barn valde att ta sitt liv har hon ensam fått bära ansvaret för familjen. Ett ansvar bär men knapp orkar med. Så redan våren 2012 ansökte Anna om en kontaktfamilj åt sina två döttrar i 10-årsåldern. Den gången fick hon avslag.
– Barnens far tog sitt liv och när det skedde blev det en väldigt stor omställning. Jag kände att jag inte orkade med hela situationen och behövde hjälp, säger Anna.
Kommunen motiverade sitt beslut med att flickorna inte hade något behov av en kontaktfamilj. Men i januari 2013 ansökte Anna igen. Efter ännu en utredning godkändes en sex månader lång insats och i augusti 2013 fick flickorna för första gången träffa kontaktfamiljen.
– Det vi fick beviljat var en helg i månaden. Problemet var att flickorna var lite mamma-sjuka, de hade svårt att vara ifrån mig och det är väl inte så konstigt när de har mist en förälder, så jag tänkte att det skulle behövas en lång inskolning, säger Anna och tillägger:
– Egentligen är en helg i månaden i sex månader ganska kort tid om du tänker att ett barn i den åldern ska lära känna nya människor.
Anna fick också rätt. Till en början var flickorna ledsna men sedan gick det bättre berättar hon. När Anna sedan ansökte om en förlängd insats slog individ- och familjeomsorgen fast att flickorna inte hade något behov av en kontaktfamilj och drog in stödet. I utredningen framgår att flickorna inte har något emot att vara hos familjen men helst bara en natt åt gången. Anna tittar ner på köksbordet och suckar.
– Hur kunde socialförvaltningen bara se till flickornas behov och inte till hela familjens situation? Jag undrar ibland vad som skulle hända om jag går in i väggen och inte orkar mer.
Anna bestämde sig för att överklaga till förvaltningsrätten. Rätten bedömde att den insats familjen haft kanske inte var den som var bäst anpassad men att kommunen gjort fel som inte erbjudit något alternativ. Anna och barnen hade alltså rätt till stöd. Några alternativ dök dock inte upp. I stället valde kommunen, som SN tidigare kunnat rapportera om, att överklaga beslutet till kammarrätten som nu kommer gå vidare med det. Motivering var att flickorna kunde "fara illa" hos kontaktfamiljen eftersom de var iväg från mamman. Barnen skulle må bättre av att bygga relationer med kompisar och släkt slog kommunen fast.
– Om jag kände att jag hade det stöd jag behövde i mitt nätverk skulle jag ju inte söka hjälp, säger Anna och fortsätter:
– Det blir så konstigt när den lilla människan i samhället hela tiden ska behöva slåss för sina rättigheter, att få hjälp när man är som svagast. Jag menar det kan ju hända vem som helst att man någon gång i livet kan behöva hjälp.
Fotnot: Anna heter egentligen något annat.