Margareta Solander beskriver att hon i stora delar av sitt liv ofta känt sig ensam, oavsett hur många nära och kära hon haft runt sig. Samtidigt har hon haft ett samhällsengagemang, bland annat som politiker, och varit lärare. Mitt i det här, tillsammans med att hon intresserat sig för den mänskliga psykologin, föddes idén om att Gnesta borde ha samtalsgrupper för äldre och pensionärer. Nu har hon skickat in ett medborgarförslag om saken.
– Livet kan vara svårt. Och i vilken svårighet man än befinner sig mår man alltid bättre när man får tala med någon. Det är som massage för hela kroppen, säger hon.
Vad en samtalsgrupp skulle tala om menar hon helt ska utgå från var gruppen och individerna vill. Det kan vara allt från att bearbeta sitt liv eller de dagliga händelserna till hur kroppen förändras med åldern.
– Hur blir man gammal? Vad kan man förvänta sig? Jag brukade ha snygga ben men de är inte särskilt vackra i dag, säger Margareta hälften skämtsamt hälften på allvar.
En samtalsgrupp skulle också kunna vara en källa av kunskap och inspiration för kommunen när man ska ta reda på önskemål och behov som finns hos de äldre. Hon tror att en samtalsgrupp skulle behöva ledning av någon som är lite utbildad på området. Trots det tror Margareta att en samtalsgrupp skulle kunna sänka kostnaderna för äldreomsorgen för kommunen. Många äldre blir deprimerade av ensamheten och behöver mer tillsyn av till exempel hemtjänsten. En samtalsgrupp skulle ge en känsla av tillhörighet som får många försvinner med åren, då man slutar jobbet och vänner faller bort.
– Vi har det i allmänhet bra i Sverige. Men många äldre tänker att "jag behöver inte det där, jag ska ändå snart dö". Äldre är en grupp som kan ha svårt att göra sin talan hörd i samhället och vi har en lika stor rätt som alla andra att ha det bra.