Av kommunstyrelsens 20 ledamöter är 14 kvinnor. Även i kommunfullmäktige är det fler kvinnor än män, 17 respektive 15.
– Vi har konstaterat att det är en väldigt sned fördelning i kommunstyrelsen, men vad det innebär och hur det påverkar är svårt att säga, säger Ingalill Fredriksson (C), ordförande i kommunens CEMR-grupp som jobbar med att utveckla jämställdhetsarbetet.
Tittar man däremot på nämnderna varierar könsfördelningen med ämnet. I vuxen- och omsorgsnämnden, som i första hand arbetar med äldreomsorg och sociala frågor – frågor som ofta ses som typiskt kvinnliga – är 9 av 14 ledamöter kvinnor. I barn- och ungdomsnämnden är fördelningen ungefär densamma, medan motsatt förhållande råder i samhällsbyggnadsnämnden – där är bara tre av ledamöterna kvinnor.
– Det är ju en fråga för respektive parti att fundera över, säger Johan Rocklind (S), kommunalråd, och fortsätter:
– Jag tror att samhället tjänar på att det finns en variation i de olika beslutsfattande organen.
Genom att få till en diskussion i ämnet kanske fördelningen kan jämnas ut under mandatperiodens gång, menar Ingalill Fredriksson.
– Några brukar ju sluta och då kanske man kan få partierna att fylla på med det underrepresenterade könet.
Tittar man på cheferna i förvaltningen är uppdelningen mellan så kallade hårda och mjuka värden ännu tydligare: på samhällsbyggnadsförvaltningen är fem av sex chefer män, inom vuxen- och omsorgsförvaltningen är fyra av fem chefer kvinnor. Men det är ingenting som har diskuterats inom kommunen.
– Vi har bara konstaterat hur det är, säger Ingalill Fredriksson.
Gnesta påstår sig vara en kommun som arbetar för jämställdhet, kan man inte begära då att den även ska vara en förebild?
– Jo, det har du rätt i. Men vi har inte diskuterat i de termerna.