Pia Asperö arbetade under flera år som LSS-handläggare i Gnesta. När hennes chef Gunhild Wallén gick i pension 2014 valde hon själv att söka en tjänst som chef för kommunens dagliga verksamhet. I slutet på förra året lämnade hon kommunen. Nu arbetar hon i stället som LSS-handläggare i Oxelösund.
– Det är en helt annan anda, mer öppenhet och man försöker samarbeta på ett annat sätt, säger hon om sin nya arbetsplats.
Hon upplever att arbetet och arbetskamraterna fungerade bra under åren med Gunhild Wallén som chef, men efter det har informationen utåt blivit sämre.
– Det figurerar ju mycket rykten när ingenting informeras utåt. Kalle (Karl Löfgren, tidigare chef för vuxenutbildning, integration och arbetsmarknad, reds anm) och jag försökte verkligen att informera så mycket vi kunde, säger hon, men anser att det även var dålig information uppifrån.
Karl Löfgren uppgav själv till SN att han lämnade kommunen i protest efter att flytten till Åsbacka inte skötts på ett bra sätt.
Enligt en källa som arbetar mot flera av de sörmländska kommunerna är det stor skillnad mellan hur det fungerar i Gnesta och i närliggande kommuner. Precis som Pia Asperö upplever hen att informationen både inom verksamheten i Gnesta och ut mot patienter och brukare är bristfällig. Dessutom förekommer det ofta att fattade beslut inte verkställs, menar källan, och om till exempel en kontaktperson säger upp sig är det upp till föräldrarna att rekrytera en ny – kommunen tar inga initiativ för att göra det.
– I Gnesta är det hopplöst, saker blir hängande i luften, säger hen.
Elisabeth Gustavsson är anhörigkonsulent i Gnesta kommun. I uppdraget ingår bland annat att fungera som ett stöd till personer med och anhöriga till personer med behov av stöd enligt LSS. Hon bekräftar bilden att många föräldrar är oerhört besvikna och arga på hur politiker och tjänstemän har agerat i den här frågan.
– De får svaret att det är brist på handläggare och byten av folk som är orsaken, säger hon.
Enligt Elisabeth Gustavsson finns det två huvudproblem som föräldrarna upplever: dels att kommunens representanter varken svarar på mejl eller på telefon, dels hur LSS-lagen ska tolkas.
– Man tolkar lagstiftningen på mycket hårdare sätt nu.
Eftersom tolkningen av lagstiftningen hela tiden förändras kan det innebära att det även blir förändringar i vilka stödinsatser en person har rätt till.
– Så fungerar lagstiftningen, men själva processen är ju jobbig, säger Elisabeth Gustavsson, som också ser att det blir extra jobbigt när kommunen brister i att kommunicera varför de fattar de beslut de fattar.