Maten har alltid varit viktig för Ingrid Berg, 93. Både vad hon äter och under vilka förhållanden hon intar den. Att kunna samtala med andra under måltiden har satt extra krydda på det som legat på tallriken. Sedan hon flyttade från sitt hus ute på landet till en lägenhet i centrala Gnesta för fyra år sedan har det sociala umgänget blivit ännu viktigare. Två dagar i veckan deltar hon i kommunens dagverksamhet för äldre och resterande tre vardagar har hon fått hjälp av hemtjänsten från det privata hemtjänstföretaget Wonabee att ta sig till Träffpunkten för att kunna äta lunch tillsammans med andra. Men nu säger kommunen stopp. Ingrid är inte längre beviljad ledsagning för att ta sig de 200 meterna mellan lägenheten och Träffpunkten. Ska hon ha hjälp med maten får hon äta den hemma.
Det här har fått hemtjänstpersonalen på Wonnabee att reagera.
– Ingrid äter inte hälften så bra här hemma som på Träffpunkten, säger undersköterskan Jacob, som egentligen heter något annat.
– Hon behöver att vi kommer och följer henne bort och hjälper henne med brickan. Sen klarar hon sig själv både under måltiden och på hemvägen. Vi behövs eftersom hon kan ha svårt med vilka tider hon ska äta på.
Hemtjänstpersonalen berättar att tiden som går åt att hjälpa Ingrid till Träffpunkten är kortare än den tid det tar att komma dit och hjälpa henne att värma maten och sedan sitta kvar tills hon ätit.
– Vi kan inte lämna henne innan vi vet att hon ätit åtminstone lite. Men det förstår ju vem som helst att det inte är så kul att sitta och äta när någon annan sitter och tittar på en, det räcker ju att gå till sig själv, säger Jacob.
Också Ingrids son, Jonas Berg, ifrågasätter kommunens beslut.
– Om hon hänvisas till matlådorna vet jag hur det blir, hon äter inte. Om hon inte får komma till Träffpunkten kommer hon äta de två dagar hon är på dagverksamhet och sen nästan inte alls. Det kommer innebära att hon försämras intellektuellt, åldras snabbare och till slut hamnar i en depression. Processen till den dag hon behöver bo på ett äldreboende kommer påskyndas. Det måste ju vara dyrare än att ge henne den hjälp hon behöver i dag? säger han.
Enligt Jonas har hans mamma erbjudits utökade dagar i dagverksamheten på Gläntan, men i dagsläget finns där ingen plats för henne. Vilket i praktiken innebär att det enda som hänt är att ledsagningen dragits in.
– Det är respektlöst att negligera en människa på det här viset, jag förstår inte hur kommunens biståndshandläggare tänker.
Jonas är också förvånad över att beslutet inte meddelats skriftligt till varken honom eller Ingrid innan det började gälla. Beslutet togs enligt papper SN tagit del av den 26 september men Ingrid och Jonas har fått ta del av först samma dag som SN träffar dem.
– Ändå har de sagt till hemtjänstpersonalen att jag "godkänt beslutet" vad nu det ska betyda. Att de sagt det till mig i telefon kan ju ändå inte vara samma sak som att jag godkänt något? Att de skickat det med rekommenderad post till mamma som inte hämtats ut kan ju rimligtvis inte heller gälla?
Ingrid själv känner sig orolig inför vad det nya biståndsbeslutet kommer innebära.
– De borde inte ändra på någonting. Jag behöver hjälp att komma till Träffpunkten och äta tillsammans med andra. Annars svälter jag ihjäl, säger hon.
Jonas och Ingrid har nu överklagat kommunens beslut om indragen ledsagning i hopp om att Ingrid åter ska ges möjligheten att äta lunch tillsammans med vänner och bekanta på Träffpunkten.