â Jag gillar nĂ€r det Ă€r varierat. Jag gillar att jag sjĂ€lv kan vara kreativ och skapa nĂ„gonting. Jag letar hela tiden mig sjĂ€lv i detta!
BÄde tÄgresenÀrer som passerar och flanörer som gÄr utmed Frösjön kan skymta dem, nÄgra utspridda vagnar med dörrar och fönster. Men pÄ insidan en konstnÀrligt handsnickrad miljö, med utvalda antika möbler andÀktigt infogade i den gamla metallvagnen.
I de öppna hangardörrarna till Rekals gamla industrilokal dyker hantverkaren bakom kreationerna upp: en reslig man med lÄngt hÄr och tysk brytning.
â Min pappa var bĂ„tbyggare, hela tiden i min uppvĂ€xt i Flensburg var det skapande. Jag tillhör den sista generationen som inte hade nĂ„gra Gameboys, man lekte fortfarande. Du fĂ„r inte en given situation, sĂ€ger Jan Wiechmann och ler.
â Det mĂ€rks nĂ€r man bygger, dĂ„ mĂ„ste man ocksĂ„ kreera utifrĂ„n sin fantasi och hitta en vĂ€g för det att bli verkligt.
I lokalen stÄr tvÄ massiva gamla lastbilsslÀp, pÄ det ena hÄller han just pÄ att fÀsta en bÀrlina i metallen, pÄ det andra har han de senaste dagarna smÀllt upp en kraftig trÀstomme
â Jag har fastnat för cirkusvagnsstil pĂ„ lastbilsslĂ€p. Och det frĂ„gar mina kunder efter.
I Wiechmanns hÀnder och pigga blick finns hans historia: TimmermanslÀrling, sjÀlvbyggen pÄ ockuperade tomter, och sÄ en första karriÀr inom byggnadsvÄrd och specialmontage pÄ festivaler och klubbar, samtidigt som han fick tvÄ döttrar. DÀrefter gick flyttlasset till VÀrmland.
â Vi höll pĂ„ med knuttimring och byggde en stavkyrka, men det var sĂ„ lĂ„ngt ut i skogen, vi behövde socialt umgĂ€nge.
2002 kom Wiechmann till Gnesta, idkade snickeri pÄ sörmlÀndska gods och lÀrde kÀnna alternativrörelsen. Han och fyra andra hantverkare köpte lokstallet men det var först för tio Är sedan, under en resa till Nordamerika, som han insÄg att det gÄr att bygga hus pÄ hjul professionellt.
â Viktigast Ă€r att man förankrar grundplattan ordentligt pĂ„ slĂ€pet. NĂ€r du en gĂ„ng sett en vagn som vĂ€lt... Alla moment, alla fĂ€stpunkter, behöver göras ganska ordentligt, sĂ€ger snickaren och visar det u-formade metallstag som han anvĂ€nder för att klĂ€mma fast golvsyllarna mot underredet.
I dag delar Wiechmann sin tid ungefÀr lika mellan uppvisningsbyggen i film- och utstÀllningsvÀrlden, byggnadsvÄrd och traditionellt byggnadssnickeri, och sÄ vagnarna i hangaren han hyr av kommunen sedan i vintras.
â Jag jobbar hĂ„rt i kanske tre mĂ„nader, lĂ€tt 60-timmarsveckor. Sedan Ă€r jag ledig och gör absolut ingenting, sĂ€ger den mĂ„ngsidige timmermannen och skrattar.
I ett rum stÄr en skara Àldre fönster lutade, och en vackert Äldrat skÄp drar till sig ögonen.
â Jag Ă€r jĂ€mt ute, överallt, och nĂ€r jag ser ett objekt sĂ„... tjoff!
I den mörka vagn som stÄr uppstÀlld vid lokstallarna Àr dörren unik, med en handvevad ruta, och gasolplattan Àr infÀlld i en mÀrkvÀrdig köksbÀnk "frÄn Kina, 1800-tal".
â Med tullmĂ€rken frĂ„n importen fortfarande. Det tycker jag Ă€r coolt!
Mellan 350 000 och 550 000 kronor Àr prislappen pÄ en fÀrdig vagn. Kostnadseffektivitet Àr avgörande.
â Folk vill gĂ€rna anvĂ€nda Ă„tervunnet material, men det blir sĂ„ otroligt mycket dyrare.
â Jag kan gĂ€rna blanda gamla detaljer som Ă€r vĂ€ldigt vackra med funktionella moderna fönster, till exempel. Men jag mĂ„lar dĂ„ med gammal linoljefĂ€rg pĂ„ de nya.
Isoleringen Àr miljövÀnlig lin och cellulosa.
â Det kommer alltid att finnas mĂ€nniskor som vill bo lite alternativt!