Martin och Camia Rombys barn har valt att gå i skola i Nyköping och för att ta sig dit behöver man åka med buss 525. Detta kräver ett länskort på 650 kronor i månaden per barn.
I hopp om att kunna halvera sina kostnader har föräldrarna ansökt om kommunalt busskort, motsvarande 340 kronor, som skulle bekosta transporten fram till kommungränsen. Denna ansökan har avslagits med hänvisning till att barnen valt en skola i en annan kommun och att det skulle medföra större kostnader för kommunen.
– Bara för att våra barn går i en skola utanför kommungränsen får man inte ens hemkommunkortet, då får man stå för hela kostnaden själv med länskortet. Vi ser det som att kommunen vinner på att vi inte väljer en skola i Gnesta utan i Nyköping, säger Martin Romby.
Enligt skollagen gäller inte rätten till kostnadsfri skolskjuts om man, som i Rombys fall, valt att gå i en annan skola än den som kommunen annars skulle ha placerat barnen – men kommunen ska ändå ordna skolskjuts om det inte medför "organisatoriska eller ekonomiska svårigheter".
Martin och Camia Romby har ansökt om bidrag för en del av bussresan, vars belopp motsvarar det busskort som deras barn skulle ha fått om de valt skola i Gnesta. Därför menar föräldrarna att det inte medför en större ekonomisk kostnad för kommunen.
– Det vi skulle önska är att åtminstone få transport till kommungränsen, säger Martin Romby.
– Kommunen hänvisar till ett tidigare rättsfall, men vi förstår inte vad i merkostnaden ligger. Om våra barn går i hemkommunens skola skulle de vara berättigade till busskort, säger Camia Romby.
I det rättsfall som kommunen hänvisar till i sitt avslag konstaterade Högsta förvaltningsrätten att hemkommunen inte har någon skyldighet att bevilja busskort för endast en del av skolresan till en annan kommun. Att betala någon slags mellanskillnad är för Gnesta kommun alltså inte ett alternativ.
– Vi ser ju inte det som okej att vi ska betala ut pengar till enskilda medborgare i kommunen, det är inte så det fungerar. Vi delar ut kommunkort till de som är berättigade till det enligt kommunens riktlinjer för skolskjutsar, säger Monica Harlin, barn- och utbildningschef i Gnesta.
Hon hänvisar även till likvärdighetsprincipen, det vill säga att alla ansökningar måste behandlas lika. Enligt den principen menar kommunen att en följd av att bevilja Rombys barn skolskjuts skulle bli att alla framtida liknande ärenden ska bifallas.
– Om vi hamnar i en sådan situation så får vi ökade kostnader, och då har vi också en administrationskostnad att hantera, säger Monica Harlin.
– Vi tittar på helheten och att det ska vara likvärdigt. Det är inte så att bara de föräldrar som hör av sig ska få hjälp och de som inte gör det inte får hjälp.
Camia Romby skulle önska en mer individuell bedömning och flexibilitet från kommunens sida.
– Vi bor knappt tre kilometer från gränsen till Nyköpings kommun, vilket kan förklara varför man tittar på en skola i en annan ort, säger hon.
– När man gör bedömningen tittar man på det enskilda fallet, det säger skollagen, menar Monica Harlin.