Elisabeth Gustavsson är anhörigkonsulent i Gnesta. Det föll det på hennes lott att ta en första kontakt för att erbjuda ett hembesök. Drygt 800 brev blev det, knappt 200 tackade ja.
– Det verkade uppskattat. Det var många som svarade "inte just nu, men tack för informationen", säger Elisabeth Gustavsson.
Hon och en kollega delade upp dem som tackade ja mellan sig, och nu är de mitt i arbetet med besöken. Fram till sommaren hoppas de ha betat av listorna.
– Sen måste vi titta på de som inte svarade, finns det behov även i den gruppen?
När hon är ute på hembesök är det framför allt tre huvudområden som står i fokus: boendemiljön och den sociala aspekten, den psykiska situationen och det fysiska tillståndet.
– Om vi har god kontakt med våra äldre kanske vi kan se till att de blir mindre beroende av hemtjänst, säger Elisabeth Gustavsson, men tillägger att även de som redan har hemtjänst får besök om de så önskar.
Hon berättar att hon varit hemma hos en 96-åring som bodde själv, utan hjälp och som inte var känd av vuxen- och omsorgsförvaltningen. Personen i fråga klarade sig bra, men även för dem som klarar sig på egen hand kan besöken vara till hjälp.
– Det kan vara en trygghet att veta att kommunen känner till en, och att ha en person att vända sig till om man behöver stöd.
Elisabeth Gustavsson menar att verksamheten utgår från ett socioekonomiskt sätt att se på omsorg, något som blivit allt vanligare.
– Kommunerna frågar sig om det är lönsamt att göra den här typen av hembesök? Många tror att det är det eftersom det kan göra att fler klarar av att bo kvar hemma längre.
Och genom att bo kvar hemma kan livskvaliteten för den äldre öka, samtidigt som kostnaderna för samhället är lägre än om personen flyttar till ett särskilt boende.