SN har talat med ett flertal föräldrar till barn med funktionsnedsättningar. Var och en har sin individuella berättelse om oändliga turer med kommunens socialtjänst. De flesta av dem delar upplevelsen av stora nedskärningar i antal stödtimmar under de senaste åren. Och många har läst beslutunderlag från kommunen som de inte upplever stämmer överens med verkligheten. Dessutom upplever de att kommunen ger skambud när de fattar nya beslut om stödinsatser.
– Och när man opponerar sig säger de att "du kan alltid överklaga". Då har man ännu ett Kilimanjaro att bestiga, säger en förälder SN talat med.
– De gånger man har ifrågasatt en LSS-handläggare eller chef så säger de att det är politikerna som har bestämt, säger en annan.
– Man blir så liten, så liten.
De föräldrar som har vänt sig till någon av de ansvariga politikerna upplever inte att de har fått någon respons – "de tycker bara att man är jobbig".
Föräldrarna berättar också om hur ansvariga inte har dykt upp på planerade möten, eller ställt in med kort varsel. Och inte sällan blir de beslut som fattas inte verkställda, något som inte bara är negativt för barnet som till exempel blir utan ledsagarservice, utan drabbar hela familjen.
– Får man som familj beslut om att "det är den här ledsagarservicen vi ska få", så bygger man upp hela sitt liv, med arbetstider och annat, efter det. Om det sen inte blir så ...
– Privatsituationen går inte ihop för arbetsgivarna vill inte ha oss när vi inte får något stöd. Det är oekonomiskt att spara in på oss, säger en förälder, medan en annan uppger att hon och partnern separerade för att överhuvudtaget orka med.
Föräldrarna, som själva önskar – och tycker – att de skulle få stöd av kommunen, vittnar i stället om en människosyn och en attityd som bara ger dem ytterligare något att kämpa emot.
– Den här attityden att vi är till besvär. Vi skulle aldrig kontakta dem om vi inte redan var i botten, säger en förälder.
– De lägger upp det som att det är jag som har gjort fel, och det är underliggande hot i det de säger, uppger en annan.
– Alltid när man ska gå dit får man en klump i magen. De sågar en vid fotknölarna, är ett tredje exempel.
De handläggare som varit ansvariga för de beslut föräldrarna talar om är inte kvar i dag. Men egentligen handlar det inte om handläggarna: det är chefernas – och ytterst politikernas – ansvar att kommunens anställda har förutsättningar att sköta sitt jobb, och gör det på ett korrekt sätt, menar föräldrarna.
– Det spelar ingen roll vad de lovat eller inte lovat, de har ju brutit mot lagen, säger en förälder, och syftar på LSS.
– Det är behoven som ska styra, inte kommunens ekonomi.