I somras bodde hon några månader i Järna, sedan i en husvagn, som hon delade med sex andra personer, i ett läger i Flemingsberg.
– Inget varmvatten, inga sanitära förhållanden, stora råttor och för mycket människor, säger Aurelia Marin om platsen.
Där tänker hon inte bo igen.
Hemma i Rumänien har hon, som hon säger, inget jobb, inget hus och en stor familj. Det är därför hon tagit sig till Sverige, för att kunna hjälpa sin familj ekonomiskt, medan hennes mamma ser till att de sex barnen får mat och håller sig rena.
– Familjen är det viktigaste för mig, säger hon.
Hon pratar i telefon med dem varje dag, och inte sällan ringer yngste sonen, femårige Igor, gråter och ber henne komma hem igen.
Det var kontakter som gjorde att hon hamnade just här. Hon och hennes syster är inte de enda rumäner från samma by, Crovu, som kommit till Sörmland. Eftersom de inte kan få några jobb, varken här eller i Rumänien, letade de upp varsin plats att sitta på som inte redan var upptagen. Aurelia tillbringar oftast dagarna utanför Coop Konsum i Gnesta.
På andra sidan Stora torget bor Moa Grundemark i en femrummare som hon själv menar är för stor för henne.
– Barnen bor här varannan vecka men de veckor de inte är här är det ju löjligt att jag ska bo här själv, säger hon.
Hon hade tänkt hyra ut några av rummen, men i stället erbjöd hon Aurelia Marin att flytta in i ett av dem. Aurelia tvekade till en början, men nu har hon och hennes syster bott hemma hos Moa sen i september.
– Kommunerna och politikerna stoppar huvudet i sanden, säger Moa Grundemark, och menar att då är det upp till oss medborgare att göra något för att hjälpa till.
Och hon är inte den enda som har engagerat sig, på Facebook skapades gruppen Gnesta solidaritet, som en avknoppning till Järna solidaritet, och tanken är att det så småningom ska bli en formell förening av det.
– Vi ska försöka fortsätta med att skapa ett härbärge, kanske en verkstad där de kan arbeta, och sätt att hjälpa till med distributionen av hantverk från Rumänien, säger Moa Grundemark, som hoppas kunna samarbeta med kyrkan, Röda Korset och andra krafter i samhället.
Hon upplever att det är många som engagerar sig. Under hösten hölls en loppmarknad med insamlade kläder, och de träslevar som kvinnornas mamma tillverkar hemma i byn har varit lätta att sälja.
– Och folk ger gärna lite extra när de handlar.
Enligt Aurelia Marin är hela systemet korrupt i Rumänien, alla kräver pengar under bordet. Således har en del av det hon och hennes syster lyckats få ihop under de senaste månaderna gått till att hjälpa en tredje syster. Hon är kvar i Rumänien, med diabetes, hjärtproblem och en nyfödd bebis. Tack vare systrarnas hjälp har hon fått plats på sjukhus.
Moa Grundemark tycker att allt det här – inte minst den politiska och ekonomiska situationen i Rumänien – borde lyftas på politisk nivå.
– Det är dags för politikerna att ta upp det där huvudet ur sanden, säger hon.