Elias Berglund kom till Sverige och sina föräldrar 2021.
– Det var en väldigt påfrestande process, konstaterar Paulina Gonzalez.
Att bli godkänd som adoptivförälder tar sin tid. De blivande föräldrarna måste på olika sätt visa att de är lämpliga, att de är vid god hälsa och har god ekonomi, bland annat.
– De svenska myndigheterna måste först godkänna, det är en massa dokument som ska göras i ordning, säger Hans Berglund.
Sedan ska även det land varifrån barnet ska adopteras, i det här fallet Sydkorea, lämna sitt godkännande. Det kräver en ny omgång pappersexercis, berättar föräldrarna, som fått visa bilder på sin bostad, bil och på anhöriga som kommer att finnas i barnets närhet.
Från det att de ansökte om att få adoptera tills de fick åka till Sydkorea för att träffa sin blivande son tog det tre år. Men vägen till att få barn var längre än så. Innan Paulina Gonzalez och Hans Berglund bestämde sig för att de ville adoptera, hade de försökt att få barn med hjälp av IVF utan att lyckas.
När resan till Sydkorea, där de skulle träffa sin blivande son, till sist blev av, var det pandemi.
– Hade det inte varit för pandemin, så hade det blivit två resor. Nu blev det en längre i stället, säger Hans Berglund.
De första två veckorna var de tvungna att tillbringa i karantän. Först efter nästan tre veckor i Sydkorea fick de träffa sin blivande son för första gången, under ett en timmes långt möte.
– Sedan fick vi träffa honom en gång till efter en vecka, och så ett sista möte innan vi fick vårdnaden, säger Hans Berglund.
Familjen hemma i villan i Gnesta.
Barn som ska adopteras internationellt i Sydkorea får bo hos särskilda fosterfamiljer. Elias Berglund, som sonen nu heter, bodde tillsammans med en jämnårig pojke och en liten baby i en familj som han vant sig vid och såg som sin, berättar föräldrarna.
Den första tiden i Sverige var även den ansträngande, minns Paulina Gonzalez.
– När han ropade efter fostermamman på koreanska på natten, då satt jag med honom och grät. Jag läste också mycket om adoptioner från Korea och tänkte "vem är jag att ta barnen från sitt hemland", säger hon.
Nu har det gått lite drygt två år sedan Elias Berglund kom till Sverige och Gnesta, där familjen bor. Han är medveten om sitt koreanska ursprung, men hemma i Gnesta, med många kompisar i grannområdet och på förskolan. Och även om mycket var nytt i början både för föräldrarna och barnet känner de sig nu som en helt vanlig familj, berättar föräldrarna.