Ljuvlig afton med tårta och wienergodis

Men på själva Medevi är traditionen med daglig brunnsmusik snart 150 år och obruten tack vare sommarlediga musiker. Sättningen är mässingssextett plus trummor, och för blåsarna gäller det att bemästra de gamla svenska instrumenten från firma Ahlberg & Ohlsson, de enda som ger den rätta tidstrogna klangen. Denna kväll fick orkestern dubblera sig själv för att också kunna spela för oss.En viss ordning var det förstås på musiken. Först Pepita-marsch, den spänstigt glada som vi också känner som Värmlands regementes marsch. Sedan Ziehrers vals Hereinspazieren. Sedan Annenpolka av Strauss d y. Och så det obligatoriska potpurriet, denna gång på operetten Grevinnan Maritza av Kálmán.Då har ni redan gissat att kvällens tema var musik från anno dazumal och med Wien som gemensam nämnare. Mycket riktigt kom de i rad: snabbpolkan Bahn Frei, en bostonvals av Lehár, ett potpurri ur Fågelhandlaren. Stort plus för ess-kornettens mjuka varma klang även långt upp i höjden och för tenorsolot i Schubertsången An Silvia. Men också minus för bristande renspelning och för alldeles för många osynkade övergångar.En stor tillgång för den stora publiken var det att ha överste Einar Lyth som presentatör och underhållare, denna kväll iklädd en typisk operettuniform i ljusblått och guld. Han påminde om att 1800-talet inte bara var baler och teater utan också ståndsskillnadernas tid där just uniformerna markerade position och makt. Och så var det många krig i nationalismens namn.Men män och kvinnor kunde föra sig stiligt och dansa hela natten, vilket de tydligen ännu in i vår tid kan i Wien, där ett par balskor i bästa fall håller två kvällar.