– Vi har aldrig pratat så mycket om feminism, kön och identitet som under det här året. Min sambo Lisa säger att jag har varit mycket mer förbannad på samhället, säger Gustav.
Han fick stor uppmärksamhet när han i januari 2014 gick ut med att han skulle leva ett mansfritt år. Utan manliga författare, regissörer, musiker, twittrare, instagrammare och vänner på Facebook. Det som började som en högst personlig idé fick snabbt väldigt stora proportioner. Snart satt han i morgonsoffor och diskuterade genus på bästa sändningstid.
– Plötsligt var jag någon slags expert på detta. Jag blev en talesperson, trots att det finns de som kan de här frågorna mycket bättre. Fick jag backa så skulle jag ha förberett mig mer och hjälpt till att sprida kunskap om andra som har gjort liknande saker tidigare, säger han nu.
Varför ville du leva utan män?
– Min utgångspunkt var att jag tyckte att de människor jag fick inspiration från var generellt sett män. Jag tror att kulturen är väldigt grundläggande för hur vi förstår andra människor, och då blir det knäppt om man själv är väldigt inrutad i det manliga berättandet. Förhoppningsvis kommer jag att kunna förstå mer om min omvärld nu.
Skillnaderna mellan män och kvinnor är inte så stora, tänker Gustav. Men han menar att vi får olika erfarenheter med oss beroende på om vi växer upp som kille eller tjej. Därmed skiljer sig också berättelserna, precis som de skiljer sig mellan ett barn som växt upp på landet och ett som kommer från stan.
Hur har det gått?
– Rent kulturellt har det här året varit väldig mycket mer givande för mig. Jag har lärt mig mer, funderat mer och upplevt mer. Jag har gått utanför mina vanliga rutiner.
Före det mansfria året tycker Gustav att han ofta nickade med, förstod och kunde känna igen sig i böcker, tv och film. Det senaste året har varit annorlunda.
– Nu har jag i stället stannat upp och skakat på huvudet. Det har varit synsätt, idéer och reflektioner som jag inte tänkt på innan.
När de manliga vännerna försvann från hans flöden i sociala medier märkte Gustav att han kunde missa hela diskussioner. Till exempel utspel från manliga politiker som delas och diskuteras av män, inte sällan om ämnen som skatter och arbete.
– Jag har inte valt bort kvinnorna innan utan snedfördelningen beror nog delvis på att jag identifierat mig med män, men också på att man litar mer på manliga tips. Om de delar och tipsar om saker man vanligtvis läser så fortsätter det bara.
Störst skillnad mellan manliga och kvinnliga upphovspersoner visade sig finnas inom film och tv.
– Jag trodde kanske att det skulle vara lite skevt fördelat, men inte så här extremt. Filmen är en helt mansdominerad värld med bara ett fåtal undantag, säger Gustav.
Han påtalar att det inte finns en enda kvinnlig regissör representerad bland filmsajten IMDb:s 250 högst rankade filmer. Nästan lika skralt är det i utbudet som går på bio och sänds på tv. Men i själva verket råder alls ingen brist på kvinnliga regissörer om man väl ger sig ut och letar.
– Det som kan saknas är i så fall något att slötitta på. Förmodligen måste du göra seriös film för att få finansiering som kvinnlig regissör. Det duger inte med ett halvkasst actionmanus.
Vad händer med ditt experiment nu?
– Det här är något som jag kommer tänka på även i framtiden. Jag kommer inte att fortsätta konsumera uteslutande kvinnlig kultur men det blir en betydlig skillnad jämfört med 2013.