"Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra". Så står det i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Karinas son Mattis, som är i 20-årsåldern, har omfattats av LSS hela livet. I flera år var han beviljad 70 timmar ledsagarservice i månaden för aktiviteter utanför hemmet. Det kan handla om att delta i föreningsverksamhet, träffa vänner eller besöka läkaren.
Men för några år sedan sa Gnesta kommun att Mattis hade ett aktivt liv och att han inte behöver så många timmar ledsagning för att ha goda levnadsvillkor. Det räcker med 40 timmar i månaden tyckte man.
Nu i år beslutade kommunen att dra ner det ytterligare, till 20 timmar i månaden. Det är alltså en minskning med nästan tre fjärdedelar på bara några år.
Karina är besviken och upprörd. Hon menar att Mattis behov av ledsagning snarare ökat än minskat de senaste åren.
– Han har fått fysisk aktivitet på recept för att hans kropp ska må bra. Till det behöver han ledsagning eftersom han inte klarar sig själv. Hade kommunens föreningar haft möjlighet att ta emot personer med funktionshinder hade timmar kunnat sparas in.
I en landsbygdskommun går mycket tid till resor, något som också ska täckas av ledsagningen. När kommunen anordnar sommarutflykter för personer inom LSS kan Mattis ofta inte åka med, eftersom timmarna inte räcker till.
– Ska man gå på museum eller åka till Gröna lund i Stockholm så tar det 8-10 timmar. Vill han övernatta går det åt ännu mer tid, säger Karina.
Mattis kan nu tvingas välja mellan att motionera, umgås med kompisarna och gå till läkaren. När ledsagningstimmarna är slut får föräldrarna ta över. Anhöriga kan ansöka om avlösarservice för att till exempel slippa ta ledigt från jobbet, men det har familjen fått avslag på. Mattis tillbringar redan mycket tid med sina föräldrar eftersom han valt att bo hemma istället för på ett särskilt boende.
– Ledsagartimmarna är jätteviktiga. Tänk dig allt du gör själv på fritiden, skulle du vilja ha med dina föräldrar hela tiden? Skulle du vilja ha med dem på en fest? säger Karina.
Karina känner sig motarbetad och tror att kommunen tycker att Mattis får stå sitt kast som inte vill bo på ett gruppboende.
– På de gruppboenden jag känner till gör de väldigt mycket, de badar, dansar, bowlar. Men alla vill inte bo i kollektiv och du har rätt att bo var du vill, precis som alla andra. En plats på en gruppbostad kostar också kommunen jättemycket pengar, så det borde inte vara ett bättre alternativ rent ekonomiskt heller.
Karina och Mattis har överklagat till förvaltningsrätten som nu bestämt att Mattis ska fortsätta ha 40 timmar ledsagning i månaden tills rätten fattar ett slutgiltigt beslut i frågan. Gnesta kommun står fast vid sitt beslut om att 20 timmar i veckan räcker.
FOTNOT: Karina och Mattis heter egentligen något annat.