Minea Jonsson bor i Gnesta och går på Frejaskolan. På skolan såg hon affischer om att hon kunde ansöka om att få en mentor. Efter ett besök hos biträdande rektor Maja Thorsén gjorde hon ansökan och nu fattades bara en mentor.
Amy De Canésie bor i Vagnhärad. När hon först såg annonserna om mentorsprogrammet tyckte hon det lät roligt att pröva på. Hon har själv två barn, men de är stora nu, och hon hade önskat att de hade en mentor när de var unga. Nu fick hon chansen att hjälpa någon annan. Hon bokade in ett möte med Maja Thorsén, biträdande rektor på Frejaskolan, och efter det fattades bara en mentorsungdom.
Efter en tid ringde telefonen och hon fick beskedet att de hittat en som de trodde kunde passa.
– Maja ringde och sa att jag har en elev till dig här. Då började hjärtat bulta, säger Amy.
När man gör en ansökan om att få bli eller att få en mentor får man bland annat fylla i sina intressen. Dessa matchas sedan med andra och man får någon man kan tänkas passa ihop med. När Minea och Amy först träffades fick de varsin lapp med förslag till samtalsämnen, för att lättare lära känna varandra.
– Vi gick och fikade. Vi pratade en lång stund och glömde bort lapparna, när vi tittade på dem hade vi redan avverkat allt som stod där, säger Amy.
Minea går i åttan på Frejaskolan, hon har aldrig haft problem att få kompisar och har ett aktivt socialt liv. I Amy har hon hittat en vän som har helt andra erfarenheter, en som hon alltid kan prata med och som hon aldrig blir osams med.
– Hon är som en vuxen kompis. När jag pratar med mina andra kompisar är det mycket flum. Med Amy kan jag prata allvar, jag hade nog haft det lite jobbigare utan Amy. Hade inte haft någon att prata med på samma sätt, berättar hon.
– Nu blir jag alldeles tårögd, säger Amy.
När Amy ansökte om mentorskap var det en möjlighet för henne att ge dagens ungdomar något som hon själv tycktes saknades när hennes egna barn växte upp. Hon finns där som ett stöd.
– Jag säger åt henne att lyssna på sig själv, hjälper till när det kommer till svåra beslut. Ofta handlar det bara om att finnas där, att få henne att tro på sig själv. Alla kan behöva en vuxen som inte är ens familj ibland, säger Amy.
Även om mentorsperioden tar slut i sommar, så har Amy och Minea i varandra hittat en vänskap de gärna håller vid liv.
– Vi har pratat om att hålla kontakten även efter det här året, berättar Minea.
Byline: Erik Hedenvind