– Det går inte att göra båda parterna nöjda i en sån här situation. Flygklubben vill kunna flyga när de behöver och de boende vill begränsa verksamheten. Vi som myndighet har försökt hitta en gyllene medelväg, säger hon.
Som myndighet är inte heller deras roll att ta hänsyn till exempel vem som fanns först i området eller om flygfältet har ett lika stort antal starter som andra, kommersiella, flygplatser.
– Det man ska tänka på är att det som ska bedömas är olägenhetsgraden. Lagen pratar om en olägenhet som kan vara skadlig för hälsan. Nu styrs verksamheten upp med försiktighetsmått för att minska de störningar som finns. I vår mening är de tillräckliga, säger Sjösteen.
– Det har florerat en massa tankar och idéer om att man vill bygga ut flygplatsen, men det vi måste förhålla oss till är deras miljöanmälan från år 2000. Ska de ändra sin verksamhet så är det en anmälningspliktig ändring, och någon sådan anmälan har inte kommit in från flygklubben.
Ett av försiktighetsmåtten från kommunen är att flygklubben nu endast får använda ett av flygvarven för att flyga in för landning. Det som i dag går över Klämmingen stryks, och kvar blir det som går över Storsjön. Anledningen är att det är fler boenden längs flygvarvet över Klämmingen och att sjön föreslås blir riksintresse för friluftslivet. För att minska störningen för de boende längs flygvarvet över Storsjön har man valt att lägga om det något. Sjösteen berättar att man har mycket på fötterna när de har satt de nya försiktighetsmåtten.
– Vi har lyssnat på klaganden och klubben, jag har varit på plats och gjort bullermätningar, jag har stått under flygvarven och sett hur jag upplevt det och jag har pratat med flygexpertisen på Transportstyrelsen och jurist på SKL. Vi har också tittat på hur andra flygplatser som också är anmälningspliktiga och vad de har försiktighetsmått och så har vi använt oss av Naturvårdsverkets handbok gällande flygplatser.
– Man vill gärna att båda parter ska vara nöjda, men vi måste se till vad lagen säger.